John Montgomery (1695–1764) – publicerad dec 2022

Introduktion

Släktens förste svenske anfader –  1720 kom han till Sverige, till sina släktingar, och gifte sig med deras dotter Anne Campbell (1717–1772). John byggde en förmögenhet i Sverige och Finland baserat på ett behov av järnmalm i Europa. Den svenska järnmalmsindustrin fick dock kraftig konkurrens och John förlorade större delen av sina tillgångar 30 år senare.

Porträtt av John och hans hustru Anne – finns på Segersjö (just här fotograferade i Vivi Horns bok ”Den Sturske Montgomery”).

Var kom John ifrån och när kom han?

1736 utfärdade konung Fredrik I för brukspatronen John Montgomery brev på naturalisation som svensk adelsman. Denne uppges i detta brev ha företett bevis på sin härkomst från en urgammal adlig släkt i Skottland och kommit till Sverige 16 år tidigare. 1728 hade han fått burskap som handelsman i Stockholm, varvid han uppgavs vara född i Glasgow.

Vår ordförande Henriks farfar Archi, som släktforskade mycket på sin tid, påvisade att John Montgomery var son till köpmannen John Montgomery i Campbeltown. Vid försäljningen av en fastighet där 1733 uppges han vara köpman i Stockholm. John Montgomerys far hette också John Montgomery (d. 1716) och var också köpman i Campbeltown.  När föreningens sekreterare John Montgomery med familj besökte Campbeltown 2008 studerade vi kyrkoböcker och fann då noteringen om Johns födelse den 5 februari 1695.

John Montgomery blev 1723 förläggare för Georg Löwens järnbruk Skebo i Ununge och Ortala i Väddö, vilka han arrenderade från 1728 (se exempel ur avtalet med Löwen);

Detta s.k. förlagssystem möjliggjorde tillgång på rörelsekapital och användes inom handeln med järn i Sverige på 1600- och 1700-talen. Genom köp på ”förlag” kunde en uppköpare från till exempel England betala förskott på varor till ett handelshus i Stockholm som i sin tur förskotterade ägaren till ett järnbruk. På det sättet fick bruksägaren pengar till framställningen av järnet.

Fiskars Bruk

Montgomery köpte Torby och Antskog i Pojo socken i Nyland, där han återuppbyggde Fiskars masugn och anlade en ny hammare vid Antskog. Senare köpte han bl.a. Persböle säteri i Pojo 1737 och Koskis bruk i Bjärnå socken med Kulla masugn i Tenala socken i Nyland. 1737 föddes sonen Robert och något år senare flyttade familjen till den finska delen av Sverige (Fiskars), den sydvästra delen av dagens Finland. Robert förblev det enda barnet. En liten syster föddes men dog vid ett års ålder.

Fiskars Bruk

Även om de bodde i Fiskars så vistades John förhållandevis mycket i Stockholm då exportaffärerna med stångjärnet sköttes där. I verksamheten ingick också ett antal fartyg, dels för att frakta malmen från gruvorna i Sverige till Finland, dels för att transportera stångjärnet till Stockholm som var centralpunkt för exporten. John Montgomerys ekonomiska ställning blev så småningom ganska svag, bland annat på grund av hårdnande konkurrens. 1752 sålde han alla sina egendomar i Sverige såväl som i Finland.

John satte sin prägel på Fiskars och bidrog till bygden, även om det är svårt att mäta vad bruken har betytt för bygdens utveckling (jordbrukets och skogsvårdens utveckling). Sockenstämman i Kisko uttalade sin tacksamhet mot brukspatron John Montgomery för att han efter den stora ofreden hade byggt upp Fiskars, Antskog och Koskis till nytta för traktens näringsliv. Före hans ankomst hade många bönder enligt vad det berättades, skalat barken av träd och samlat mossa på myrarna för att mätta de hungrande familjemedlemmarna.  Borgarna i Åbo och Helsingfors hade vägrat att bevilja den minsta kredit åt den utblottade allmogen. Montgomery hade däremot utan pant lånat ut spannmål till bröd och utsäde och givit på kredit salt, järn och andra förnödenheter utom pengar till skatterna. Liknande intyg över John Montgomerys frikostighet och hjälpsamhet finns bevarade även från Vichtis, Lojo och Pojo socknar.

Under 1700-talet kom den svenska järnproduktionen att nästan fördubblas, vilket berodde på den ökade efterfrågan på stångjärn från utlandet, särskilt England, som hade stort behov av det högkvalitativa så kallade Öregrundsjärnet som insatsvara för sin stålindustri. Stångjärnet kom så småningom att utgöra hela tre fjärdedelar av den totala svenska exporten, vilket gav Kronan mycket stora inkomster i form av skatter och exporttullar.

1730 var John Montgomery en bland de 10 största Stockholmsexportörerna, mätt i andel av värdet, av huvudstadens export (4%). Verksamheten byggde på transport av järn från gruvor i Uppland till den finska delen och retur av stångjärn till Stockholm för vidare export.

Avslutning

När John sålt större delen av sina tillgångar flyttade han tillbaka till Stockholmstrakten och han och Anne levde sina sista dagar på en gård utanför Stockholm (Kumla Herrgård, Tyresö). Deras son Robert var den som bar släkten vidare och som resulterat i alla oss.

Läser man Vivi Horns bok om sonen, dvs ”Den Sturske Montgomery” så analyserar hon Johns assimilering med en ny nation och konkluderar att ”John Montgomery förblev otvivelaktigt i själ och hjärta skotte hela sitt liv, och likaså hans hustru (Anne född Campbell), som stammade från en av de äldsta och stoltaste höglandsklanerna”.

Nedtecknat av John Montgomery 2020/22 (sekreterare i Släktföreningen ). Källor:

Archie Montgomerys släktforskning

Vivi Horn, Den sturske Montgomery, 1938

Fritz, Sven. 2010. Jennings & Finlay på marknaden för öregrundsjärn och besläktade studier i frihetstida företagande och storfinans. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademin (KVHAA), Handlingar, Historiska serien 25. Stockholm 2010.

Bergshistoriska utskottets höstmöte 1974. Anförande av Ivar Bohm Föredrag av Oscar Nikula Föredrag av Carl-Jacob Gardberg

De Stora Köpmanshusen i Stockholm 1730-1815, En studie i den svenska handelskapitalismens historia AKADEMISK AVHANDLING SOM MED TILLSTÅND A V HUMANISTISKA FAKULTETEN VID STOCKHOLMS HÖGSKOLA FÖR FILOSOFIE DOKTORSGRADS VINNANDE TILL OFFENTLIG GRANSKNING FRAMLÄGGES Å HÖGSKOLANS LÄROSAL B LÖRDAGEN DEN 2 8 APRIL 1951 KL. 1 0 F . M . AV KURT SAMUELSSON