Robert Nils Germund är en av släktens starka män som hade många strängar på sin lyra. Han startade med en militär karriär, fortsatte som godsägare/brukspatron, men var samtidigt kommunal- och rikspolitiker samt industrialist.
Barndomen och militäråren
Robert Nils Germund var Josias och Mathilda Orozcos förstfödde och ende son. Han föddes i Stockholm 1820 och växte upp i staden Stockholm och på Segersjö. När Josias dog 1825 flyttade Mathilda och barnen till Stora Frösunda men spenderade somrarna på Segersjö. När Robert Nils Germund var 13 år dör hans farmor, friherrinnan Märta Ulrika Montgomery-Cederhielm, och han ärver allt. Han föds och fostras in i rollen som fiedekommisarie och familjens överhuvud. Som många av våra förfäder skolas han in med en militär karriär.
Men först tog han studenten i Uppsala 1837, tog examen för inträde i konungens kansli för att därefter börja vid Livgardet till häst 1840. 1844 lämnar han den militära banan för att ägna sig heltid åt sina egendomar. Detta är dessutom det år då han gifter sig med Cecilia Nordenfeldt, från Björneborgs bruk i Värmland. En stark personlighet som mycket snabbt växer in i rollen som maka, husmor och härskarinna på Segersjö, men också följer Robert Nils Germund under längre Stockholmsvistelser i samband med riksdagsarbete.
Politikern
Efter sin militära karriär ägnar sig Robert Nils Germund helt och hållet åt sina ägor men också åt politiken och att driva industriprojekt i närområden. Robert Nils Germund var en aktiv deltagare i Riddarhusets överläggningar under samtliga ståndsriksdagar från och med 1847-1848 års riksdag och tillhörde i regel statsutskottet. Han var en av dem som motsatte sig representationsreformen 1866 (övergången från ståndsriksdag till tvåkammarriksdag), men kom att fortsätta som riksdagsman även efter denna, ända fram till sin död, då som ledamot av första kammaren, invald i Örebro läns valkrets.
Starkt konservativ förespråkade han nitiskt sparsamhet i statsfinanserna samt frihandel – vid ett tillfälle 1887 var han så sjuk att han inte själv kunde ta sig till plenisalen, men såg då till att han blev buren dit så att han kunde rösta emot införandet av spannmålstullar. Han tillhörde de ledande i den grupp i första kammaren (Lantmannapartiets filial) som samarbetade med andra kammarens Lantmannaparti. Samtidigt som han var engagerad på riksplanet var han också ledamot av Örebro läns landsting 1864-1887, vars ordförande han var 1869-1870 och från 1872. Han anlitades av regeringen för ett flertal utredningar, till exempel skatteregleringskommittén 1879-1883.
Industrialisten
Hjälmaren, som Segersjö låg vid, har haft ett högre vattenstånd än i våra dagar och initiativ till att genomföra sänkningen av Hjälmaren, togs fl era gånger under 1800-talet av godsägare i trakten och Robert Nils Germund var en av de drivande. Syftet var att utöka jordarealen för att effektivisera jordbruket. Det skulle ta flera decennier och upprepade försök innan projektet kunde genomföras. Motståndare till projektet var företrädare för vattenverken vid utloppet och sjöfarten på Hjälmaren och de var inte intresserade av att förstöra denna verksamhet.
Debatter och diskussioner om metod, nyttan, finansiering etc pågick länge men 1864 etablerades Hjälmaren och Kvismarens Sjösänkningsbolag och efter en längre rättslig prövning erhölls ett riksdagsbeslut som både godkände sänkningsprojektet och tillstyrkte finansiering. 1888 var säkningen färdig och man hade då skapat 19000 HA torrlagd mark. Hjälmarens medelvattenstånd sänktes med över en meter och frodiga åkrar tog större plats i landskapet. Redan vid grundandet av bolaget 23 juni 1864 valdes Robert Nils Germund till dess styrelsordförande. Att sänkningen var till fördel för Segersjö framgår av nedanstående kartbild som visar landvinningen runt Hjälmaren.
Samtidigt pågick utdikningar och andra sjösäkningsprojekt i hela landet i syfte att effektivisera jordbruket. Åkrar tog ängarnas plats. Till att börja med verkade Hjälmare sänkning lyckat. Havren växte manshög på de gamla våtängarna. Snart nog kom emellertid vattenproblemen tillbaka. In på 1900-talet blev allt mer frekventa översvämningar ett problem. Markytan hade sjunkit genom bortodling. När mulljorden från sjöbottnen kommer i kontakt med luftens syre oxiderar den och vid mitten av 1900-talet hade jorden sjunkit i medeltal ungefär en meter
Under samma epok introduceras järnvägen och transporter till sjöss fick en annan betydelse. I trakten av Rimbo, dvs norr om Stockholm nära Lindholmens gård togs de första stegen för att skapa en järnvägsförbindelse utgående från Stockholm och ut i Roslagen. Ett järnvägsbolag bildades och 1885 öppnades den smalspåriga järnvägen för trafik. Redan vid den konstituerande stämman i februari 1882 valdes Robert Nils Germund till styrelsens ordförande. Han var mycket drivande i detta projekt och präglade mycket av resultatet. Vid den här tiden ägde Robert Nils Germund inte bara Segersjö och Lindholmen men 1877 hade han köpt Djursholms godset. De olika socknarna utmed den tänkta sträckningen av järnvägen var i olika omfattning postiva så de slutgiltiga besluten och starten av byggandet drog ut på tiden. Djursholmsgodset låg i Danderyds socken och färgade inställningen i debatten – Danderyd var den mest positiva socknen i järnvägsfrågan.
Den 19 december 1885 kunde Stockholm – Rimbo järnväg invigas. Invigningen förrättades av kung Oscar II. ”Länge skall minnet av dena dag fortleva hos Roslagens invånare” var ett yttrande av Robert Nils Germund och många instämde. De första 4 loken fick heta ortnamn som Stockholm och Rimbo men ganska snart efter invigningen behövdes flera och större lok. De fick pampiga namn som ”R Montgomery-Cederhielm” ”Gustav Wasa” osv. Historien om Roslagsbanan går att studera på andra platser men utan tvivel bidrog Robert Nils Germund till att detta industriprojekt blev av och att det var så livskraftigt att Roslagsbanan fortfarande finns kvar som ett mycket aktivt kommunikationsmedel än idag.
Godsägaren och familjefadern
Robert Nils Germund ägde Segersjö fideikommiss och i och med att hans farmor Margareta Ulrika Cederhielm dog (1833) så ärvde han Lindholmen. Han förvaltade sina egendomar på ett mycket bra sätt och under hans år utökades egendomarna med Djursholms slott (1877), Solentunaholm, Stora Ekeby samt huset nr 19 vid Grevturegatan i Stockholm. Syftet med köpet av Djursholm var att sonen Robert skulle arrendera det och bosätta sig där. Äldste son-sonen, dvs John Montgomery-Cederhielm föddes på slottet 1881. Robert Nils Germund titulerades ”Brukspatron” då det under hans tid fanns ett tegelbruk på Segersjös ägor. Han förde ett regemente på sina gods enligt den gamla patrialkaliska modellen.
Robert Nils Germund själv bodde följaktligen aldrig på Djursholms slott utan snarare på Segersjö, Lindholmen eller i våningen i Stockholm. Lindholmens huvudbyggnad brann ned och Robert Nils Germund lät 1884 bygga den nuvarande huvudbyggnaden. På byggnaden finns därför familjerna Montgomerys och det Nordenfeldtska släktvapen (fasadens framsida).
Först i och med Robert Nils Germund säkras släkten med namnet i Sverige. Tidigare generationer har enbart lyckats sätta en gosse till världen som kunnat bära namnet vidare (Robert den sturske var ensam son, hans son Josias var den ende sonen som fick barn och Robert Nils Germund själv var den ende sonen), men Robert Nils Germund och Cecilia Nordenfeldt fick 10 barn varav flera gossar. Den äldste, Hugo, var den blivande fiedekommisarien men en tragisk olycka gjorde att han gick bort (se personbeskkrivningen på anann plats på hemsidan). Därför blev det i stället den nästäldste, Robert och hans maka Emelie som flyttade in på Segersjö efter Robert Nils Germund.
Robert Nils Germund, led som fler av våra förfäder av podager, eller gikt, och gick bort 1888. Dödsboet sålde därefter Djursholmsgodset till ett konsortium som startade skapandet av Djursholms villastad. Det sägs att den nyblivne fideskommisarien Robert och hans Emelie inte trivdes på slottet – det var kallt och att det var ett av skälen till att man sålde det. Konsortiet leddes av Henrik Palme och bland de aktiva finner vi också grosshandlaren Emil Egnell, dvs en stamfader till Claes Egnell (en av de 12 Segersjökusinerna).
Robert Nils Germund var också den förste fidekommisarien som begravdes i familjgraven pä kyrkogården i Lännäs. Hans far Josias är begravd i sin mammas, dvs. Cederhielmska familjegraven i Klara kryka i Stockholm. Hans farfar Robert ”den sturske” är begravd på Orkesta kyrkogård (nära Lindholmen) och John, dvs. vår anfader begravdes i sin svärmors familjegrav, den Bedoirska familjegraven, Maria Kyrka på Söder i Stockholm.
Sammanställt av John Montgomery 2012