Jag har läst Malla´s memoarer på 1.300 sidor, utgivna av Malla Grandison 1909-1911. Jag har fått information om att det finns en bok som är en direkt avskrift av Malla`s egna handskrivna ”dagböcker” (som hon förvarade i bruna papperspåsar) Den har jag ej hittat. Det var inte lätt att reda ut alla släktförhållanden och vänskapsband, dessutom alla namn på diverse gårdar och gods. Jag har försökt att kraftigt minska ner texten till rimlighetens gräns, så att Ni får någon uppfattning av den mångsidiga släktingen. Jag har även hämtat uppgifter från nätet: Historiesajten , Wikipedia , från Sveriges radio ”Romantiskt möte” inspelat 1982 och Bygdebladet 1994.
Introduktion
Malla var känd i kulturella kretsar på 1820-talet och så än idag. ”Hon var samlande och sammanhållande
länk inom de svenska romantiska kretsarna och skapade den mest berömda litterära salongen i Sverige” Hon höll ”fredagsafton” i Uppsala, efter exempel från de franska salongerna. De dominerande namnen var Erik Gustaf Geijer, Per Daniel Amadeus Atterbom, Carl Love Almqvist, Esaias Tegner, Johan Olof Wallin och Jenny Lind.Dessa ”litterära aftnar” pågick fram till Geijers´s flytt till Stockholm i mitten av 1840- talet. Dess höjdpunkt varade under 1820-30.
Barndomen
Malla föddes 1782 i Finland på Raseborg vilket var hennes far´s ”Den Sturske” Robert Montgomery´s bostad, som överste vid Nylands dragoner. Hennes mor Charlotte Rudbeck dog några månader efter hennes födelse.Malla hade många halvsyskon dels från sin mors sida: Gustava 1767, Sara och från sin fars sida: Marguerite 1766, Henrietta 1771, Augusta 1772, Eva 1773, Henry 1778. Senare även Josias 1785. Henry blev henne mycket kär, tyvärr avled han 1785 i mässlingen.När Malla var 1,5 år lämnade hennes far Finland med 3 av barnen ( 5 av barnen var redan installerade hos Familjen Rudbeck på godset Edsberg utanför Stockholm). Överfarten från Finland blev dramatisk pga hård storm. Strandsatta tvingades de söka lä bakom en liten klippa i tre dygn. Malla bäddades in i en enbuske, som omsveptes av faderns slängkappa. Maten var knapp och Malla blev matad med skorpor smulade i kaffe. Malla kom att bo hos sin mormor till sitt giftermål 1804. Hon var inte speciellt lydig utan ganska oppositionell. Hennes sällskap var mestadels äldre personer. Hon hade svårigheter att komma överens med jämnåriga barn. Hennes livlighet, egensinnighet och samtidigt hennes känslighet, ledde ibland till ”utbrott”.
Malla´s ”skolgång” var oregelbunden. I hemmet fanns guvernant Zelia och prästen Sundstrand. Malla lärde sig franska, senare även tyska, vilket var ovanligt på den tiden. Hon tyckte om geografi och hade en viss smak för historia. Däremot var det klent med sömnad.När Malla var 8 år landsförvisades hennes far av Gustav den III till S:t Barthelemy. Hon skulle komma att hata Gustaf den III i hela sitt liv. Hon stod inte sin styvmor Ulla Cederhielm nära, däremot älskade hon sin far. Hon var hans favoritbarn. Malla besökte honom många gånger före hans död 1798. Han blev sjuk efter sin hemkomst från S:t Barthelemy. Han sökte upprättelse som ej beviljades honom vilket gjorde honom grinig och vresig.
Ungdomsåren
Som sederna var, åkte Malla med sin mormor runt och besökte sina vänner och släktingar på olika gods. Jag får en känsla att maten därvid inte var det viktigaste utan underhållningen. Det var sång, musik (fortepiano) man deklamerade poesi, läste stycken ur böcker. Det var lustspel och dans. Allt detta roade Malla mycket även om det ibland slutade i tårar. När hon kom upp i tonåren tilldelades hon små roller. Man var även på spektakel ( teater) och opera.Hon hade många beundrare, Tönnes Wrangel, Lars Silfverstolpe, Skjöldebrand, Brelin, Gyllenhaal, David Silfverstolpe och några till.Hon har beskrivits som inte vara särskilt vacker men spirituell och gladlynt. Hon hade dock svårt att bestämma sig vilken av herrarna som var mest admirabel. De hade inte lätt ty Malla var mycket känslig. Vid minsta ”fel” i uppförandet eller feltolkning av hennes känslor så reagerande hon med avvisning eller tårar. Skjöldebrand låg henne varmast om hjärtat. Varför det inte blev de tu berodde på att mormodern inte var glad åt detta förhållande. Hon var gammal och sjuk och Malla ville inte gå emot mormoderns vilja. David Silfverstolpe var den person som blev godkänd av hennes mormor.” Att försaka kärleken – att gifta sig blott av aktning och kall beräkning för att få ett namn, bliva rik var henne vedervärdigt”, men det var hennes mormors önskan! Malla var alltid lika orolig över att inte vara omtyckt och hon ville vara alla till lags.
Det som återkommer hela tiden i dessa 1300 sidor är att Malla känner sig missförstådd av sina vänner. Hon kände sig inte tillräckligt uppskattad och uppmärksammad. De förstod inte hennes ”lidande” sinne. Så här beskriver hon ett samtal med Charlotte Wrangel : I hopp att av hennes vänskap få något läkemedel för sitt lidande sinne, vände Charlotte så samtalet och talade om lärdom, vetenskaper, kemi, om hur lyckliga männen vore som fick ägna sitt liv och sina tankar däråt. ”Kärlek var Mallas hela religion, hennes liv, hennes förtjänst, hennes sorg, glädje, hopp, förtvivlan, allt hade blott en grund, ett mål: kärlek!” ”Jag har så svårt att lagom älska, lagom sakna, lagom njuta och lagom lida”, Hon hade svårt att förstå sig på både människor och förhållanden och kände sig som en främling i världen, till och med bland sina vänner. Många gånger längtade hon efter döden.
Äktenskapet 1804-1819
David Silfverstolpe och Malla gifte sig 1804. De fick inga barn. Tyvärr var äktenskapet inte så lyckat i längden då han inte alls delade hennes kulturella intressen, som Skjöldebrand. Malla meddelade David att hennes umgänge med Skjöldebrand skulle fortsätta. De träffades på tu man hand och brevväxlade en lång tid under hennes giftermål. David köpte Thoresta. Malla trivdes aldrig där. Hon försökte dock. Det var så mycket fattigdom runt omkring dem, hon blev så dyster. Dessutom hade Malla aldrig lärt sig att handha ett hem, klarade inte av att instruera anställda och att hushålla. Affärerna gick inte bra för David, dessutom blev han sjuk (mjältsjuk). Detta gjorde honom dyster och han stängde in sig ofta på sitt rum. Det som piggade upp honom var hans besök på Segersjö, där han träffade vackra Mathilda Orozco. Man kan skönja en viss svartsjuka hos Malla. Hon skriver aldrig något negativt om Mathilda, men de hade ingen nära kontakt. Dock nämner hon när Josias dör 1825,” att han hade skulder på 160.000 Rdr b:co och det för att söka tillfredställa en hustru, som aldrig älskat honom! 1812 flyttar dom till Uppsala ”och kom så småningom att inta en betydande plats i denna stads då synnerligen rika och andligt betydelsefulla sällskapsliv”. 1816 kom den vackra tyska ”poetissan” Amalia von Helvig till Uppsala och det blev starten på Mallas salonger. Med Amalia som lockbete bjöd hon in Geijer på te och drömmar( kakor). En kärleksaffär uppstod mellan Amelia och Geijer.1819 dör David och lämnar Malla med många ouppklarade affärer. Det verkar inte som om hon fick någon bra hjälp att klara upp dessa. Det visade sig senare i levet att hon fick problem med att försörja sig.
Änkestånd 1819-1861
Malla´s salonger. Efter David` död etablerades ”Malla´s salong” Man träffades på ”fredagsafton”. I hennes hem samlades de vetenskapliga kretsarna såväl som den högre sociten och betydelsefulla personer från utlandet. Det var inte bara en mötesplats som fungerade som debattforum utan också en miljö där unga litterära och musikaliska talanger kunde pröva sin förmåga. Den unge, vackre Bellmantolkaren Per Ulrik Kernell, (Mallas stora kärlek) och kompositören Adolf Fredrik Lindblad hörde dit.
Malla stödde ekonomiskt företrädare för de nya romantiska kretsarna, bland annat sina ”skyddslingar” Kernell och Lindblad. Man träffades och läste ur manuskript, poesi, dagböcker, musicerade (fortepiano), sjöng visor, diskuterade och läste upp brev. För mig lät det konstigt att läsa upp sina privata brev, men brev betraktades på den tiden som litterära skrifter inte alls som privata. Malla älskade dessa möten, att få höra kloka människors tankar och diskussioner, helt enkelt njuta av andras talanger. Vem skulle inte vilja det!” Malla själv hade ingen större begåvning när det gällde att skriva eller att musicera, hennes stora gärning var just den att hon hade förmågan att nosa upp begåvningar, att samla dem, uppmuntra dem och göra dem till sina vänner. Det Malla gjorde, var att erbjuda en arena där dessa möten kunde äga rum och där hon själv tjänade som katalysator”Till Malla dedicerades flera dikter av bland andra Atterbom, Tegnér och Johan Olof Wallin.I striden om Almqvists ”Det går an” ( som skapade en skandal ) skrev hon ett debattinlägg med ”Månne det går an?” 1840.
Tysklandsresa 1825-26
Vänskapen med Amalia gjorde det möjligt för Malla att åka till Tyskland på en bildningsresa som varade ett år. Med i sällskapet var Geijer som skulle träffa litterära vänner, Lindblad för att fortbilda sig. Kanske var det för Malla det viktigaste med denna resa att besöka och ta avsked från sin älskade vän Per Ulrik Kernell, som är begravd i Erlingen. I Berlin tog Amalia med Malla in i ett hektiskt nöjesliv.
De gästade bland annat Rakel Varnhagen´s beryktade salonger, där de mötte Bettina von Arnim , den tyska romantikens mest berömda författarinna. Hon hade en vass tunga och Geijer hade ”inget att komma med”. Både hennes mor och Bettina hade haft ett förhållande med Goethe.De reste runt om i Tyskland och besökte berömda byggnader, vänner och släktingar. Det blev många intressanta möten och diskussioner. Malla var dock inte intresserad av politik, det tråkade ut henne. Bara om någon sa något positivt om Napoleon ”vaknade hon till” ”Livets Höst” Vid hemkomsten från Tyskland kände Malla sig i en glad sinnesstämning. Hon hade besökt Ulrik Kernell grav och lämnat Adolf Lindblad i goda händer i Berlin för sin fortsatta utbildning, han behövde inte henne längre. ” Hennes sinne var svalnat, lugnat, hon var beredd att möta ålderdomen tåligt och undergiven, hon sade villigt farväl åt alla ungdomens nöjen och anspråk.( Hon var då 44 år och skulle leva 35 år till)Men vad väntade henne där hemma?Många av hennes vänner var sjuka, döende och hennes ekonomi var ansträngd, hon fick låna. Inte alla vänner hade tid för henne och hennes kärlek till den unge Kernell hade utsatt henne för skvaller och spe. ( i en bilaga finns 16 brev på sammanlagt 50 sidor från Kernell som han skrev till Malla från Tyskland 1822-24.
Men visst fanns det goda stunder också. Hennes ”fredagssalong” fortsatte. Hon kunde prata med den beresta Fredrika Bremer om sina tysklandsminnen. Hon läste böcker, hjälpte sjuka släktingar. Hälsade på släktingar och gamla vänner och tog hand om de i sitt hem. Gustava (halvsyster) och Malla bodde i Uppsala 18 år tillsammans.Malla dör 17/1 1861, ligger begravd i Uppsala , strax bredvid Geijer.” Genom Malla Montgomery-Silfverstolpes väsen strömmade två ådror: en förnuftig, prosaisk, pedantisk och en impulsiv, svärmisk, måttlös i vänskap och kärlek.Den prosaiska ådran var ett arv från moderns sida, från de dugliga, sedliga och redliga Rudbeckarna representerade av morfadern Thure Rudbeck. Med två tomma händer hade han skapat sin egen karriär och slutade livet som hög militär, landshövding och ägare till fyra stora egendomar.Den impulsiva och måttlösa ådran kom från fadern Robert Montgomery, överste vid Nylands dragoner med tvivelaktigt rykte för sina många kvinnohistorier” I Sollentuna vid Rudbecks skolan finns en väg uppkallad efter henne; Malla Silfverstolpes väg. Av männen förväntades handling och arbete. Kvinnor skulle odla mänskliga relationer och känslor. Det låter ju klokt men en anings enahanda och med tiden långsamt. Jag kan förstå att Malla kände sig ibland desillusionerad och deprimerad, att hon behövde mycket uppmuntran från sin omgivning.
Carola Montgomery