En kulturpersonlighet som roade, tjusade och charmerade i svenska salonger. Tegnér tillägnade henne en personlig dikt, kallad ”Mathilda” och som tonsättare, harp- och pianospelandes, sångerska och skådespelare benämndes hon näktergalen från Arnos dal – det var grevinnan Mathilda Montgomery-Cederhielm. Tiden när det hände var när Sverige fick en ny monark (Karl XIV Johan valdes till kung i Sverige och i Norge 1818) och Mathilda sjöng duett med kronprinsen, som även han älskade musik. Släkten Montgomerys hittills mest kända kulturperson – var kom hon ifrån, vem var hon, och vad gjorde hon?
Vår anfader Josias gifte sig med henne i Wien 1817 – de flyttade in på Segersjö men bodde och levde på fler ställen. Mathilda lärde sig svenska på kort tid och stod i centrum då de båda var ett generöst värdpar som höll salong och bjöd på fester, teater och föreställningar i sina hem. Många fester var i våningen i Örebro, på Segersjö, i Stockholm och på Stora Frösunda utanför Stockholm. Men hon var också 4-barnsmor och i våningen på Norra Smedjegatan i Stockholm föddes äldste sonen och därefter de tre döttrarna. Efter Josias död 1825 bosatte sig Mathilda och de fyra barnen på Stora Frösunda och Segersjö besöktes på somrarna. Det var just perioden 1817 till 1839, d.v.s. de 22 år som Mathilda Montgomery som var hennes lysande period. 1839 gifte Mathilda om sig och lämnade Stockholm och i och med det var hennes intensiva salongs liv avklarat. På en gård i Västergötland ändrade hon livsstil och blev husmor och ledde arbetet på gården.
Barndomen och flytten till Sverige
Mathilda föddes 1796 i Milano och barndomen var i Florens. Hon ansågs vara italienska och ville själv betraktas som italienska men var spanjorska. Pappan var en äkta spanjor, bördig från Bilbao och hette Nicola Blasco Orozco Gomez della Torre della Pena y Xaraveitia – enligt spansk lag ägde han rätten att kalla sig greve på grund av grevlig härstamning på mödernet – därför kallade sig Mathilda för grevinnan. Mathildas mamma hette Sabina Ulrika von Lederer och var från Österrike. Fadern hälsade på några gånger i Sverige, men trivdes inte där. Modern spenderade mer tid i Sverige och efter faderns död 1839 flyttade hon för gott till Sverige. Först bodde hon med Mathilda men senare hos dottersonen, d.v.s. Robert Nils Germund från det att han satt eget bo, 1844 till hennes död 1851.
Mathilda var vacker, intelligent, musikalisk och utpräglad sällskapsmänniska. Men hon var också aktivt troende katolik vilket bland annat innebar att hon tog en helig vecka vid påsk.Första gången hon dyker upp i vår släkts närvaro är vid ett ungdomligt möte 1811 i Rom. Det är 4 svenskar varav en är Josias Montgomery Cederhielm som träffar hela familjen Orozco. Redan då blev såväl Josias som hans gode vän Ridderstolpe mycket intresserade. Samma år träffades de en gång till, nu i Bologna. Båda blev stormförtjusta, förälskade men var finkänsliga mot varandra och hade flera skäl för att inte fria direkt. Ridderstolpe ansåg sig inte ha råd och Josias hade lovat sin mor att inte gifta sig med någon utländska och enligt honom kan ingen annan nationalitet uthärda klimatet i Norden. Därför hann Mathildas föräldrar före med att arrangera giftermålet med Bartolomeo Cenami 1813. Han var 20 år äldre och de fick en dotter tillsammans (Corinna – död 1817).Vid Cenamis död 1815 börjar Josias uppvakta Mathilda, först via modern, men sedan även direkt.
Faktisk, efter flera månaders brevväxling, så friar Josias samtidigt som han beskriver Sverige, dess klimat och svårigheter. Mathilda svarar på samma sätt d.v.s. är positiv och f örklarar sin situation med dottern och att faktiskt dottern ärvt Cenami samt att Mathilda är förmyndare och kan disponera avkastningen förbehållet att om hon gifter om sig så förlorar hon allt. Dessa svårigheter beskriver hon bara för att Josias skall känna till dem men sedan avslutar hon med att om dessa svårigheter ”intet hinder möter från Er sida, antager jag Edra förslag”. Jublande av lycka åker Josias åker till Italien och de träffas i Verona i februari 1817, för att en månad senare gifta sig i Wien (25 mars 1817) med katolsk ritual.
Mitt i dessa händelser dör Mathildas dotter och Mathilda ärver därmed Cenamis villa nära Lucca som hon inte sålde förrän 1825.En skröna som har berättats av olika personer men alltid med förbehållet att den troligtvis inte är sann är att Mathilda blandat samman Montgomery och Ridderstolpe och att när hon utväxlade kärleksbrev med Montgomery trodde att det var Ridderstolpe – något fog för detta finns inte utan snarare motsatsen. De flyttar hem till Segersjö och här tillbringas nu de första lyckliga åren. Mathildas mamma flyttar med och pappan kommer och hälsar på några gånger. Josias och Mathilda är ett generöst och gästfritt värdpar. Men de lever och verkar inte bara på Segersjö utan även i en våning inne i Örebro. Mathilda, som är intelligent och snabb, lär sig svenska på 3 månader. Så småningom lockar även huvudstaden och de hyr en våning vid Norra Smedjegatan i närheten av katolska kyrkan samt köpte Stora Frösunda 1818.
Kulturevenemangen och livet i societeten
Mathilda gör sig känd, inte bara som värdinna, utan även en kulturpersonlighet. På den här tiden gjordes det i salongerna, d.v.s. de privata festarrangemangen där skådespel och musicerande och sjungande utgjorde höjdpunkter och där damerna och herrarna bland gästerna utförde de olika inslagen. I dag hyr vi in professionella personer som sjunger och musicerar och så var det då också men dessutom agerade värdparet och gästerna själva för att underhålla och roa andra och sig själva.
Ett exempel på en tillställning är när Josias firade födelsedag och det beskrivs av en av deltagarna – Ulrika Charlotta Chronstedt – delar återges nedan:Den 16 Maj. Denna högtidsdag var mycket rolig. Halv sex samlades alla hos Montgomerys, där gamla frun tog emot (Mathildas mamma). Sedan hela societeten var kommen fördes damerna parvis till en stor festlokal vid Stora Torget i Örebro, där vid inträdet ett stort vackert tempel syntes och bredvid flera rader med bänkar för åskådare. Skådespelet börjar med de fyra årstiderna på piedestaler samt olika attityder; Oskulden, Vänskapen och hoppet (alla spelade av gäster). Under en sakta musik gör Mathilda entré och utför mimiska rörelser och öppnar en Pandoras ask där hon finner Hoppet, som var utmärkt med ett litet barn som hon räcker över till Josias. Det senare tolkas av svägerskan, Malla Silverstolpe, såsom ett sätt att väcka förhoppningar om vad som komma skall. Efter detta deklamerar årstiderna verser och slutligen så börjar baletten. Festen avslutades och sedan gick man på bal hemma hos Montgomerys. Balen fortgick med mat och dans hela kvällen.
I samband med barnens ankomst bodde man mer i Stockholm och det blir en lysande tid för Mathilda. Hon förstod att hålla salong enligt gammal stil; hon samlade kring sig en skara av allt vad samtiden erbjuder inom litteraturen, konsten och politiken och hon underhöll sina gäster med spirituell konversation, sång och musik. Snart hade Mathilda knutit vänskapsband med några av dåtidens högsta societetens damer, grevinnan Charlotte Björnstjerna, friherrinnan Charlotte Åkerhielm. Med dessa kom Mathilda in i den så kallade von Brinkmanska ”seraljen” vilket innebar tillgång till ett aktivt och angenämt sällskapsliv där underhållande samtal, sång och musik, ”jeux-d’esprits” (spel) och ”tableaux.vivants” (små skådespel) utgjorde förströelserna. Ofta träffades sällskapet hos Mathilda och bjöds då inte bara på hennes förtjusande sång utan även på en eller annan av dessa levande tavlor.
En av Mathildas varmaste beundrare Lord Benjamin Bloomfield, general och den Engelske ministern vid svenska hovet, beskriver en av dessa soaréer såsom beståendes av tre tablåer. I den avslutande, tredje tablån uppträder Mathilda själv. Hon sjunger och spelar harpa ackompanjerad av en flöjt. Lord Bloomfield och Mathilda hade träffats redan i Italien men återknutit bekantskapen då Lorden fick tjänstgöring i Stockholm 1823. Han besöker också Segersjö och uttrycker sin förtjusning i sina memoarer; de vackra parkanläggningarna och hur fantastiskt allting var hållet såväl inom- som utomhus. Redan under hennes första år i Sverige hade hon blivit bekant med den dåvarande kronprinsen, senare kung Oscar I, såsom varm älskare av musik, beundrade hennes sång och stundom gästade det Montgomery-Cederhielmska hemmet, där han sjöng duett med den vackra värdinnan.
Livet i kulturen tar fart i samband med åren på Stora Frösunda (främst som änka, d.v.s. efter Josias bortgång 1825). Det var under dessa änkeår som hon umgås med Tegnér, Franzén, von Brinkman och Böttinger, och det var då, som hon, hon enligt von Brinkmans, som hon var en så gärna sedd gäst vid hovet. Det var sommaren 1823 som Tegnér första gången gästade Mathildas hem, på Stora Frösunda. Han blev tjusad av hennes mjuka älskvärda väsen, hennes ljuvliga sång och icke minst, hennes behagliga yttre. I januari 1824 skrev han sin hyllningsdikt – ”Mathilda”:
Uti en rosenbuske satt
en näktergal
och sjöng uti Italiens natt
i Arnos dal
Och vägen lyddes, västanvind
knappt anden drog,
Och rödare blef rosens kind,
när fågelns slog.
Då drog en vikingson förbi,
en gäst från Nord
Det rosenstånd med fågeln i
tog han ombord
Nu står den ros i nordanvind,
står midt i snön
lik rodnan på en skönhets kind
men mera skön.
Och näktergalen slår sin drill
till nordlands-ljud;
det låter som valdthorn till
ett segerbud
Du Söderns purpurkrona, brinn
på Nordanfjäll
du Söderns trånadssuck, försvinn
vinterkväll
Mathildas kulturbidrag var inte bara att arrangera och framföra utan hon skrev också på vers och prosa samt tonsatte. Man har av henne (anonymt utgivet och aldrig i bokhandeln tillgängligt) ”Vid Julbrasan för några år sedan”, med bilagor av ord och musik – båda av henne – till ”Den Bedragne”; likaledes till ”La Serenata Contadinesca con risporta dalla Finestra” samt en Husar-marsch (Norstedt & Söner, Stockholm, 1854). År 1842 utgav hon ”Sex Sånger för Piano”, komponerade och vänskapsfullt tillägnade fröken Marie v. Stedingk. Vid Henry Montgomerys begravning (född 3/8 1927, död 15/5 2010) framfördes ”Tonerna”, körsång, trumpet och orgel av Mathilda.
Mathilda – modern och familjen
Med Josias får Mathilda fyra barn: 1820 Robert Nils Germund föds (i våningen i Stockholm), 1822 Mathilde, 1823 Josephine, 1824 Eugenie Och det är Robert Nils Germund som är fideikommissarien och skall ta över namnet Montgomery-Cederhielm såväl som alla egendomar efter Josias Cederhielm. Systrarna gifter sig Klingspor, Lindencrona och Liljencrantz. I den grevliga familjen Klingspor ges fler av herrarna tillnamnet Orozco så på det sättet lever Mathildas namn kvar via Mathilde i generationer.
Samtidigt var Mathilda ihågkommen i sitt gamla fosterland Italien vilket framgår av att hertigen av Lucca, Carl Ludvig af Bourbon 1831 utnämner henne till sin älskade hustrus ”Dame de Palais”.I mars 1825 dör Josias (begravd i den Cederhielmska familjegraven i S:ta Clara kyrka)Som änka och ekonomiskt försörjd av sin svärmor inföll nu änkeåren på Stora Frösunda. Det var under dessa änkeår på Stora Frösunda som mycket av kultur och societetslivet infaller. Somrarna tillbringas dels på Segersjö men även på badorter, såsom Norrtälje, Marstrand, Varberg, osv. Efter att Mathildas pappa dött 1839 bor Mathildas mamma grevinnan Orozco permanent i Sverige.År 1833 dör friherrinnan Märta Ulrika Montgomery-Cederhielm (som därmed överlevt sin man Robert ”den sturske” som dog 1798 med 35 år). Mathildas son Robert Nils Germund då endast 13 år gammal ärver nu resten av de Cederhielmska egendomarna och 1844 när han utbildats och tar över bosätter han sig på Segersjö.
Avslutning
Mathilda gifter om sig 1839, i Paris, med Carl Fredrik Gyllenhaal och lämnar ganska snart Stockholm och därmed Stora Frösunda. De bosätter sig på gården Ölanda i Västergötland (Istrum). 1849 säljer Gyllenhaals Ölanda och flyttar till Stora Ekeby, Rytterns socken i Västmanland. Mathilda dör 1863, jordfästning enligt katolsk ritual i Rytterns kyrka – därefter fördes stoftet till Segersjö där kistan nedsattes i den Montgomery-Cederhielmska familjegraven (Lännäs kyrka).Carl-Fredrik Gyllenhaal sålde Store Ekeby till styvsonen d.v.s. Robert Nils Germund som senare sålde den gården för att finansiera köpet av Djursholms gods. Carl-Fredrik gifte om sig två gånger och dog 1910 i 96 år ålder, och slutligen kan vi berätta om det länga äktenskapsbandet (se nedan).
“Det långa äktenskapsbandet”
“På 1790-talet levde i Biscaya en förnäm man, den spanske envoyén och generaluvernören Nicolas Blasco de Orosco Gomez de la Torre de la Pena. Han blev far till Mathilda Beatrix Valeria Maria della Trinita de Orozco, som föddes 1796.
År 1813 gifte hon sig första gången och då med toscanske överhovstallmästare och senatorn Bartholomeo Cenami.Men redan 1815 – vid endast 19 års ålder – blev hon änka. 1817 gifte hon sig med den svenske översten Josias Montgomery-Cederhielm. Sedan de varit gifta i 8 år avled översten, men 1839 gifte Mathilda sig för tredje gången och då med den 18 år yngre svenske kammarherren Carl Alexander Fredrik Gyllenhaal. Mathilda och Gyllenhaal voro lyckligt gifta i 24 år till år 1863 då Mathilda dog.
Gyllenhaal aktade sig emellertid icke för rov att – sedan han mellan åren 1864 och 1892 varit gift med Eva Ulrika Charlotte Lagercrantz – vid 91 års ålder år 1905 gifta om sig med Axelina Sophia Ahlstedt, som var 52 år yngre än sin man. Gyllenhaal dog 1910 vid 96 år ålder.
Redan 1911 skyndade sig änkan Gyllenhaal att gifta om sig med den 20 år yngre postassistenten Carl Rudolf Bertil Walter von Hülphershausen, född 1886. Mellan Axelinas båda män (Gyllenhaal och von Hülphershausen) var det alltså inte mindre än 72 år. I åtskilliga år var sen Axelina gift med von Hülphershausen till hon omsider avled. Men von Hülphershausen gav sig ingen ro förrän han fann en ny hustru. Hon hette Aina Thulin. De fingo barn och levde lyckliga tills slutligen von Hülphershausen dog. Aina, som inte längre lever, var den slutliga länken i ett äktenskap som pågått från år 1815 då Cenami gifte sig med Mathilda för första gången och som i och med hennes bortgång slutligen kommit till ro.
Släktanekdot nedtecknad av Carl-Fredrik Thulin, god vän till och vidareförmedlat av Jack Junell, barnbarns barn till William Montgomery som var son till Robert Nils-Germund Montgomery, i sin tur son till Josias och Mathilda.
Persongalleri
Mathilda Oroszco Montgomery 1796-1863
Bartolomeo Cenami 1775 – 1815
Mathildas och Cenamis dotter Rose Isoline (kallad Corinee) 1815 – 1817
Josias Montgomery-Cederhielm 1785 – 1825
Sammanställt av John Montgomery 2011