Den 27:e april 1872 är en vacker, varm vårdag på Segersjö. Robert och Cecilia (född Nordenfeldt) tar som vanligt emot dagens brevskörd i salongen. Barnen Margaretha och Johan-Arthur leker i ett angränsande rum. Ett av breven bär svenska konsulatet i Rom’s stolta sigill och mamma Cecilia hoppas därför att det är hälsningar från sin älskade Hugo som just fått en post som legationssekreterare på ambassaden. Men brevet har en innebörd som för lång tid skall kasta en skugga över familjelivet på Segersjö. I brevet underättar minister Edward Piper helt kortfattat om hur legationssekreteraren vid den Svensk-Norska ambassaden i Rom, Hugo Montgomery-Cederhielm omkommit vid en olycka på Capri den 25:e april. Hugo Montgomery-Cederhielm föddes 1847. Han var äldsta sonen och därmed fideikommissarie till släkten Segersjö i Närke.
Pappan Robert Nils Germund, 1820-1888, var aktiv deltagare i riddarhusets överläggningar under samtliga ståndsriksdagar från och med 1847 till 1848. Han var ordförande i Örebro läns landsting, och anlitades för ett flertal utredningar av regeringen. Han var en av initativtagarna till Hjälmarsänkningen, ett av Europas största sjösänkningsföretag på 1800-talet. Robert N Germund ägde Segersjö gods i Närke och köpte 1880 Djursholms slott . Pappa Robert var således mycket framgångsrik och hade stora förhoppningar på sin äldste son Hugo. Hugo’s mamma hette Cecilia Nordenfeldt, från Björneborgs bruk i Värmland. Förutom Hugo fanns ytterligare sju barn, Cecilia, Mathilda, Robert, Sophia, Margaretha, Johan-Arthur och William Cecil. Trots att Cecilia älskade och avgudade alla barn, så var det ändå Hugo som stod henne närmast.
Uppväxt Hugo föddes 1847 och växte upp på Segersjö, Närke. Han var inte den äldsta i den stora barnaskaran med inte mindre än 5 pojkar och lika många flickor. Men Hugo var den äldsta av sönerna och därmed den som en dag skulle axla ansvaret för fideikommisset efter pappa. Den första skolundervisningen fick Hugo liksom de övriga syskonen på Segersjö av en sträng informator. Eftersom Hugo visade stor begåvning och flit flyttades han redan i tredje klass till Karolinska elementärläroverket i Örebro. Hugo var uppenbarligen en mycket ambitiös elev och lyckas redan första terminen nå upp till nästan högsta möjliga betyg och vitsordades till pappa och mammas stolthet av klassföreståndaren Erland Herlen. Hugos ambitioner resulterade i att han i avgångsbetyget från Karolinska högreelementär-läroverket 1865 kan ståta med högsta betyg i ett flertal ämnen däribland latin, grekiska, hebreiska, tyska och filosofi. Hugo visar redan i unga år prov på musikalitet och skaldekonst, något som sätter sina spår varhelst han uppträder. Hugo bor inackorderad under terminen men besöker sina föräldrar på Segersjö så fort möjlighet ges. Uppsala den 28:e september 1865 skrivs Hugo in vid den filosofiska fakulteten vid Kungliga Universitet i Uppsala, och får den 31:a januari 1871 sin filosofie kandidat-examen.
Enligt Sörmlands och Nerikes Nations första kurator, har herr “Hugo Montgomery-Cederhielm vilken höstterminen 1865 i Nationen inskrevs och i elva terminer här vistats, har om Nationens vittnesbörd över sin akademiska vandel anhållit, å varder honom därför å Nationens vägnar detintyg lemnadt, att hans uppförande varit stadgat och att han i sina studier en god flit ådagalagt (Uppsala 1:a dec 1870, Julius Bagge). Det tar Hugo 11 terminer att få sin phil.cand examen. Idag skall denna examen klaras av på max 6 terminer! Var utbildningstiden längre då eller lockade arbetet på Sörmlands och Nerikes Nation stundtals mer? Med tanke på det rika material, i form av dikter, spex och allehanda kulturella bidrag är jag beredd att tro på det sistnämnda. Det mest kända spexet är utan tvekan “På Madagaskar”, som fortfarande sätts upp, senast på Uppsala Stadsteater. Operabuffan “På Madagaskar” hade sin preimiär i april 1869 på den gamla nations-lokalen, Östra Ågatan i Uppsala. Kompositörer var Anton Krull och August Forsman. Hugo har också skrivit ett antal dikter och ur dikten “Om hundra år” har jag tagit nedanstående tänkvärda rader.
Om hundra år
Om hundra år brukas inga krig, Hur folk tillhopa sig gaddat, Då är kanonen otroligt vig, Han skjuter innan du laddat. Och kan man ej hålla fred ändå, Så slåss maskiner för bägge två. För resten lägger sig ingen i, Hvar bomben täckes krevera.
Om hundra år har man varmt och gott, Med solglas eldar man gratis, Man släpper grisen i täppan blott, Så har man fläsk och potatis. Då ger man drängar och pigor hin, Man klädes, matas av en maskin, Då bråkar ingen med poesi, Maskinen rim producerar.
Om hundra år det är det frun, Som stör det lugna ståndet, det äkta. Hon tär sin toddy och sin likör. Och röker mörk predilecta. Kastruller mannen ser om och fat, Får vagga barnen och laga mat. Och undergivet sig finna i, Att fruns affärer klarera.
Om hundra år är man demokrat, Från Otaheiti till Japan, Då blir en kypare diplomat, Då ger man valrätt åt apan. Då gör var människa, vad han vill, Man äter hummer med rovor till, Man glömmer aldrig att hälla i, När ädla safter bonera.
Hugo var uppenbart en diktare, men också en visionär. Efter avlagda studier i Uppsala är Hugo färdig för sin första tjänst som legationssekreterare på Svensk-Norsk Konsulatet i Rom. Den 25:e april 1872 skall Hugo med några vänner besöka Capri. Man tar båt ifrån Sorrento ut till den vackra ön med den imponerande Tiberiusklippan i blickfånget. På krönet av klippan, 700 fot upp reser sig resterna av andre romerska kejsaren Tiberius (42 f.kr-37 e.kr) residens. På eftermiddagen beger sig det illustra sällskapet iväg.
Det är en lång och mödosam klättring upp mot klippan. Hugo springer före de övriga. Han ska just sätta sig på den svängda balustraden, då han snubblar eller halkar och faller utför stupet, ner i avgrunden. Omedelbara sökanden igångsätts, men klippväggen är brant och endast bergsklättrare kan undsätta Hugo. På morgonen, efter en strapatsriknatt och fruktlösa försök att hitta den som man förmodar omkommit återfinns kroppen som hissas upp av räddnings-manskapet. Kroppen förs ner till hamnen för vidare transport till Neapel, men eftersom Vesuvius just haft ett utbrott med hundratals begravda åtgår alla resurser till detta, varför transporten till Neapel försenas. Kroppen läggs i en zinkkista som förseglas, denna kista i sin tur läggs i en kista av ek med ornamenten H.M. i väntan på vidare transport till Sverige handhas kistan av Brittish Cemetary i Neapel. Den 18:de maj lastas kistan slutligen ombord på det nederländska ångfartyget Castor.
Efter några veckor till sjöss kommer kistan till Göteborg för vidare transport med tåg till Kilsmo station några mil från Segersjö. Den glade, musikaliske och rikt begåvade Hugos resa är till ända. Den 18:de juni begravas Hugo vid familjegraven på Lännäs kyrkogård, men hans dikter och hans sånger lever kvar. Materialet till denna sammanställning är hämtat ur Segersjös familjearkiv som idag finns deponerat på riksarkivet.
Robert Montgomery-Cederhielm