![\"\"](\"https:\/\/montgomery1960.se\/wp-content\/uploads\/2018\/12\/STURSKE-1024x922.jpg\")
Historik<\/strong><\/p>\n\n\n\n Han var \u00e4ttling till en sl\u00e4kt som h\u00e4rstammade fr\u00e5n Normandie, d\u00e4r Roger Monte-Gomerie stred tillsammans med Vilhelm Er\u00f6vraren vid Hastings 1066 och som tack bel\u00f6nades med grevskapet Shrewsbury i England. En gren av sl\u00e4kten bosatte sig i mitten av 1100-talet i Skottland, d\u00e4r senare bland annat Alexander de Montgomerie var gift med en dotter till den skotske tronpretendenten Earlen av Douglas. Deras son \u00e4ktade Elisabeth dotter till Hugh o Egidia Eglington, den senare halvsyskon till Robert II och erh\u00f6ll earlskapet Eglington, som \u00e4n idag bebos av \u00e4ttlingar.<\/p>\n\n\n\n Barn- och Ungdoms\u00e5ren<\/strong><\/p>\n\n\n\n En avkomling av sl\u00e4kten, John Montgomery, flyttade p\u00e5 1720-talet \u00f6ver till Sverige. Han var mycket framg\u00e5ngsrik och grundlade en stor f\u00f6rm\u00f6genhet. Han gifte sig med Anne Campell och blev introducerad p\u00e5 Riddarhuset 1756. Robert Montgomery var deras ende son. Med blodsband blandat fr\u00e5n hetsiga Frankrike och stolta skotska sl\u00e4kterna Stuart och Campell kom hans liv i likhet med m\u00e5nga tidigare fr\u00e5n sl\u00e4kten Montgomery att kantas av krig, dueller och k\u00e4rlekshistorier.<\/p>\n\n\n\n Fadern hade k\u00f6pt upp stora bruksegendomar i Finland och \u00e4gde bl.a. Fiskars bruk, d\u00e4r Robert sedan 5 \u00e5rs \u00e5lder kom att v\u00e4xa upp. Han behandlades som en prins och blev med tiden ganska s\u00e5 bortsk\u00e4md. Hans utbildning, d\u00e4r huvud\u00e4mnena var kristendom, franska och svensk historia, hade sk\u00f6tts med hj\u00e4lp av informatorer. Vid sjutton \u00e5rs \u00e5lder hade han skickats till Stockholm f\u00f6r att avsluta sin uppfostran och vid hovet l\u00e4ra sig, hur en adelsman f\u00f6r sig. Redan d\u00e4r b\u00f6rjade k\u00e4rlekshistorierna, d\u00e5 han f\u00f6r\u00e4lskade sig i v\u00e4rdens hustru, som visserligen var \u00e4ldre men ocks\u00e5 en str\u00e5lande sk\u00f6nhet. Hon f\u00e5ngade snabbt Robert i sina garn. Han var lycklig \u00e4nda tills han en dag f\u00f6rhoppningsfullt tr\u00e4dde in i hennes sovrum och fann det tomt. Strax d\u00e4rp\u00e5 h\u00f6rde han r\u00f6ster och g\u00f6mde sig i garderoben. In kommer hans \u00e4lskade tillsammans med en i Stockholmssocieteten mycket k\u00e4nd, f\u00f6rm\u00f6gen men n\u00e5got bedagad excellens. G\u00f6md i garderoben tvingades sedan Robert \u00e5h\u00f6ra parets hela k\u00e4rleksscen. \u201dD\u00e5 f\u00f6rlorade jag all aktning f\u00f6r fruntimmer\u201d l\u00e4r han ha sagt och troligtvis hade denna h\u00e4ndelse stor betydelse f\u00f6r, hur Robert sj\u00e4lv kom att upptr\u00e4da i m\u00e5nga av sina k\u00e4rleksaff\u00e4rer. Redan denna tid i Stockholm b\u00f6rjade han som han sj\u00e4lv utryckte det s\u00e4tta en \u201d heder i utsv\u00e4vningar och f\u00e5f\u00e4ngan uppeggade sinnligheten\u201d.<\/p>\n\n\n\n I Utl\u00e4ndsk tj\u00e4nst<\/strong><\/p>\n\n\n\n Fadern blev oroad av sonens utveckling och ans\u00e5g att han ist\u00e4llet skulle \u00e4gna sig \u00e5t krigarst\u00e5ndet helst till att b\u00f6rja i utl\u00e4ndsk tj\u00e4nst. Robert fick v\u00e4lja mellan England och Frankrike och valde d\u00e5 Frankrike, som vid denna tid var i krig med Fredrik II av Preussen. S\u00e5 kom det sig att han vid 19 \u00e5rs \u00e5lder som nybliven kornett \u2013 l\u00e4gsta officersgraden motsvarande f\u00e4nrik \u2013 begav sig iv\u00e4g f\u00f6r att tj\u00e4nstg\u00f6ra vid Royal Su\u00e9dois, som var f\u00f6rlagt vid staden Tionville. Via sina kontakter blev han genast introducerad \u00f6verallt och fick av l\u00f6jtnanten C.F. Armfelt l\u00e4ra sig, hur det sociala livet g\u00e5r till i Frankrike. Roberts amor\u00f6sa \u00e4ventyr voro v\u00e4ldigt m\u00e5nga. Han blev uppskattad var han kom och lekte med kvinnorna. Det var p\u00e5 den tiden helt i sin ordning att ha en eller ett par amor\u00f6sa aff\u00e4rer som var \u00e5tminstone halvofficiella. Damerna var av blandad b\u00f6rd och s\u00e5g i m\u00e5nga fall dessa \u00e4ventyr som kanske sin enda chans att komma upp sig i livet. Det s\u00e5gs heller inte som n\u00e5got s\u00e4rskilt omoraliskt att \u00f6verl\u00e5ta sin dam till n\u00e5gon annan, som senare mycket v\u00e4l kunde gifta sig med denna. Efter befordran till sekundkapten \u2013 motsvarande l\u00f6jtnant \u2013 f\u00f6rflyttades han till Zweibr\u00fccken och Royal Deux Ponts. D\u00e4r blev det fullt arbete och ganska snart kom order om att avmarschera f\u00f6r att ansluta sig till Marskalk d\u00b4Estr\u00e9s arm\u00e9. Det sju\u00e5riga kriget p\u00e5gick d\u00e4r \u00d6sterrike, Frankrike, Ryssland, Polen och Tyska riket stodo mot Preussen och England. \u00d6verbef\u00e4lhavare f\u00f6r den Franska arm\u00e9n var prinsen av Soubise, som f\u00f6rde med sig den l\u00e4ttsinniga tonen fr\u00e5n Paris. Man tog inte kriget p\u00e5 allvar.<\/p>\n\n\n\n Efter att Robert utf\u00f6rt en \u201dk\u00e4rlekstj\u00e4nst\u201d \u00e5t prinsen, kom han att st\u00e5 h\u00f6gt i gunst hos denne. Det var s\u00e5, att prinsen i samband med ett bes\u00f6k i en tysk stad uppvaktade en ung fr\u00f6ken H, som redan var Roberts \u00e4lskarinna. Hon ville dock inte veta av prinsen. Robert erbj\u00f6d sig d\u00e5 att smuggla in prinsen i unga fr\u00f6ken H:s rum vid en tidpunkt, d\u00e5 egentligen Robert hade ett avtalat rendez- vous. N\u00e4r fr\u00f6ken H kommer in och finner prinsen ist\u00e4llet f\u00f6r Robert kunde hon bara tiga och finna sig i det oundvikliga. Skulle hon ha skrikit s\u00e5 hade hela huset inklusive hennes f\u00f6r\u00e4ldrar ha vaknat, dessutom var prinsen en mycket m\u00e4ktig person. Mot den sedesl\u00f6sa stilen bland de allierade stod den betydligt f\u00e5taligare men v\u00e4ldisciplinerade preussiska arm\u00e9n. Fransm\u00e4nnen led ett s\u00e5 f\u00f6r\u00f6dmjukande nederlag vid Rossbach, att det fortfarande utg\u00f6r en tagg i den franska krigar\u00e4ran. Arm\u00e9n fick dra sig tillbaka och Royal Deux Ponts f\u00f6rlades till Frankfurt.<\/p>\n\n\n\n Den stora k\u00e4rleken<\/strong><\/p>\n\n\n\n Robert lyckades \u00e5ter snabbt bli introducerad i societeten i staden och blev alldeles s\u00e4rskilt intresserad av den sk\u00f6na fr\u00f6ken Helene von Glauburg, som d\u00e5 var endast 15 \u00e5r gammal. Med sedvanlig list och elegans lyckades Robert n\u00e4stla sig in hos baronen och baronessan von Glauburg. Fast allt gick l\u00e5ngsamt och pl\u00f6tsligt hade det blivit dags f\u00f6r att dra ut i f\u00e4lt igen. Robert var nu chef f\u00f6r tre kompanier. Vid \u00e5terkomsten till Frankfurt klargjordes fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrarna Glauberg, att man nu f\u00f6rv\u00e4ntade sig ett frieri fr\u00e5n Robert. Vad skulle denne evige Don Juan ta sig till? Han \u00e4lskade Helene men var verkligen inte beredd att gifta sig. Passionen segrade dock och han besl\u00f6t att framf\u00f6ra sitt frieri till baronessan. F\u00f6r\u00e4ldrarna svarade, att de skulle l\u00e4mna sitt samtycke, s\u00e5 snart Roberts f\u00f6r\u00e4ldrar samtyckt samt meddelat, vad de \u00e5rligen kunde ge honom i underh\u00e5ll. Fr\u00e5n den stunden blev Robert som ett barn i huset. \u201dDen vintern var den roligaste jag i min levnad passerat\u201d .<\/p>\n\n\n\n Efter en del strider fick Robert ivrigt p\u00e5hejad av mor och dotter Glauburg m\u00f6jlighet att bege sig hem till Sverige. D\u00e4r skulle han inh\u00e4mta sina f\u00f6r\u00e4ldrars godk\u00e4nnande av den blivande bruden samt erh\u00e5lla sina villkor. Under resan blev Robert dock fundersam. Skulle han verkligen binda sig redan och d\u00e4rmed ge upp en stor del av sin lycka? Nej, det var alltf\u00f6r tidigt. Redan innan han tr\u00e4ffat f\u00f6r\u00e4ldrarna best\u00e4mde han sig d\u00e4rf\u00f6r att per brev meddela Helene om, att han med st\u00f6rsta sorg m\u00e5ste meddela att hans f\u00f6r\u00e4ldrar dessv\u00e4rre inte hade godk\u00e4nt gifterm\u00e5let. D\u00e4refter fortsatte han upp till Stockholm. D\u00e4r blev han under sin vistelse uppkallad till Drottningen och blev utn\u00e4mnd till Riddare av Sv\u00e4rdsorden f\u00f6r sina insatser i det Pommerska kriget \u2013 en fantastisk heder vid 23 \u00e5rs \u00e5lder.<\/p>\n\n\n\n Efter sin permission \u00e5terv\u00e4nde han till sin tj\u00e4nst i Frankfurt och tog sig snarast till familjen Glauburg och Helene. Han mottogs v\u00e4l och man beklagade, att han inte lyckats f\u00e5 ett godk\u00e4nnande fr\u00e5n f\u00f6r\u00e4ldrarna. Sedan ombads han, att aldrig mer n\u00e4rma sig Helene, vilket naturligtvis var b\u00e4sta s\u00e4ttet att v\u00e4cka hans passion igen. Trots m\u00e5nga listiga f\u00f6rs\u00f6k visade det sig \u00e4nd\u00e5 vara st\u00f6rt om\u00f6jligt f\u00f6r Robert att n\u00e4rma sig Helen. Modern vakade som en h\u00f6k \u00f6ver henne. Via en kedja av tj\u00e4nstefolk lyckades han i alla fall f\u00e5 ig\u00e5ng en stapplande korrespondens dem emellan. Via ett uppsp\u00e4nt rep mellan Helenes hus och huset mittemot lyckades han till och med vid sex olika tillf\u00e4llen nattetid ta sig in till Helene, men han fick aldrig \u00e4ga henne. D\u00e4remot blev det successivt m\u00f6jligt f\u00f6r dem att i hemlighet r\u00e5kas mer regelbundet, vilket tyv\u00e4rr kom att avsl\u00f6jas, d\u00e5 Robert f\u00f6r en period befann sig i f\u00e4lt.<\/p>\n\n\n\n Familjen Glauburg skickade d\u00e5 ett brev vari Robert anmodades att aldrig mer s\u00e4tta sin fot i Frankfurt. Detta var naturligtvis om\u00f6jligt s\u00e5 l\u00e4nge hans regemente var placerat d\u00e4r. Han hoppades, att de p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt skulle kunna \u00e5teruppta kontakten, men det Glauburgska huset l\u00e5g \u00f6de och han s\u00e5g henne aldrig mer. Helene kom att bli Roberts riktigt stora k\u00e4rlek och han f\u00f6rbannade sig sj\u00e4lv m\u00e5nga g\u00e5nger senare i livet \u00f6ver, att han genom sitt egoistiska agerande gjort deras f\u00f6rh\u00e5llande om\u00f6jligt.<\/p>\n\n\n\n Gifterm\u00e5l<\/strong><\/p>\n\n\n\n F\u00f6r att gl\u00f6mma och kanske ocks\u00e5 f\u00f6r att h\u00e4mnas p\u00e5 familjen Glauburg f\u00f6ll nu ist\u00e4llet Roberts blickar p\u00e5 fru von Fleischbein, f\u00f6dd friherrinna Sibylla von Stahlbourg, vars make blivit sinnesjuk och sp\u00e4rrats in. Hon var ocks\u00e5 mycket vacker och bevakades d\u00e4rf\u00f6r nogsamt av sin sv\u00e4rmor, men Robert lyckades f\u00f6rst\u00e5s ta sig igenom och f\u00e5nga hennes k\u00e4rlek. I samband med att det sju\u00e5riga kriget 1763 avslutades visade det sig, att hon var med barn, vilket, om det skulle bli officiellt f\u00f6r denna dygdiga fru, skulle inneb\u00e4ra katastrof. Graviditeten gick \u00e4nd\u00e5 naturligtvis slutligen inte att d\u00f6lja inom familjen Stahlbourg, som visade sig vara helt oresonliga och genast ville s\u00e4tta henne p\u00e5 livstid i kloster. Robert, som nu l\u00e4mnat sin tj\u00e4nst vid Royal Deux Ponts, riskerade \u00e4ven han att bli arresterad. Hans enda m\u00f6jlighet att klara dem b\u00e4gge ur detta bryderi var att enlevera fru von Fleischbein.<\/p>\n\n\n\n Robert, som fortfarande ville leva ett fritt liv som en Don Juan, gjorde allt f\u00f6r att undvika detta men f\u00f6rg\u00e4ves, hans heder kr\u00e4vde, att enleveringen verkst\u00e4lldes. Under dramatiska former f\u00f6rdes fru von Fleischbein till Robert i en stor t\u00e4ckt vagn i vilken de tu sedan fortsatte i rasande fart till Mainz. De var nu n\u00e4rmast lagl\u00f6sa. Genom en lycklig omst\u00e4ndighet r\u00e5kade ungef\u00e4r samtidigt den gamle kurfursten i Frankfurt att d\u00f6. Han eftertr\u00e4ddes av en mycket god v\u00e4n till Robert, som hj\u00e4lpte dem, s\u00e5 att de under ordnade former skulle kunna forts\u00e4tta f\u00e4rden fr\u00e5n Mainz mot Sverige.<\/p>\n\n\n\n En sista g\u00e5ng h\u00f6ll dock Helen Glauburg p\u00e5 att \u00e4ndra planerna f\u00f6r Robert och komma tillbaka in i hans liv. N\u00e4r hon, som befann sig i Wiesbaden, fick h\u00f6ra talas om enleveringen beslutade hon sig n\u00e4mligen hastigt f\u00f6r att bege sig till Mainz f\u00f6r att skilja Robert fr\u00e5n fru Sibylla von Fleischbein. Roberts aldrig slocknande k\u00e4nslor v\u00e4cktes vid beskedet \u00e5ter till liv och han var omedelbart beredd att \u00f6verge sin nya dam. Helen Glauburgs planer hade dock f\u00f6rr\u00e5tts till hennes mor, som resolut satte stopp f\u00f6r planerna och tog med sig dottern och begav sig hem till Frankfurt. Tre \u00e5r senare gifte sig Helen Glauburg och fick tv\u00e5 barn, men hon var olycklig och avled efter ytterligare tre \u00e5r. Robert kunde dock aldrig gl\u00f6mma henne.<\/p>\n\n\n\n \u00c5ter i Sverige<\/strong><\/p>\n\n\n\n F\u00f6r Roberts del gick resan vidare mot Sverige tillsammans med sin nya dam Sibylla von Stahlbourg (Fleischbein) och kom efter en del dramatik till Stockholm. Alla \u2013 inte minst Roberts far John \u2013 blev snabbt betagna av den vackra Sibylla. Den 23 okt 1763 f\u00f6rl\u00f6ste hon en dotter, som dessv\u00e4rre endast levde tre m\u00e5nader. I mars 1764 gifte sig Robert med Sibylla von Stahlbourg. Den of\u00f6rb\u00e4tterlige Don Juan hade till sist hamnat i \u00e4ktenskapets garn.<\/p>\n\n\n\n V\u00e4l hemma i Sverige drogs Robert ofrivilligt in i dagens partistrider. Flera sl\u00e4ktingar och v\u00e4nner f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 med honom i Hattpartiet, som ans\u00e5gs mest \u201dpassande\u201d. Efter att ha f\u00f6rh\u00f6rt b\u00e5de om Hattpartiet och M\u00f6sspartiet valde dock Robert det sistn\u00e4mnda. Fast Robert hade valt r\u00e4tt, ty helt ov\u00e4ntat tog M\u00f6sspartiet makten vid 1765 \u00e5rs riksdag.<\/p>\n\n\n\n \u2026 och vidare till Finland<\/strong><\/p>\n\n\n\n I juli 1765 flyttade familjen till \u00c5bo, d\u00e4r Robert kom att tillh\u00f6ra dragonregementet. Hans uppgifter pendlade nu mellan \u00c5bo och Stockholm. Sibylla nedkom med \u00e5ter en dotter i april 1766. Robert var vid tillf\u00e4llet i Stockholm och gjorde d\u00e4r stor lycka bland damerna bl.a. blev det en l\u00e5ng affair med friherrinnan \u00d6rnsch\u00f6ld. V\u00e4l tillbaka d\u00f6ptes dottern i \u00c5bo till Anna Margaretha. Robert erbj\u00f6ds av M\u00f6sspartiets huvudm\u00e4n att ta hand om chefsskapet f\u00f6r de politiska aff\u00e4rerna i Finland men tackade nej. Han fick sin majorsfullmakt \u00e5r 1770 och flyttade till Bj\u00f6rneborg. Kort d\u00e4refter avled den svenske kungen Adolf Fredrik. Nu g\u00e4llde det f\u00f6r M\u00f6sspartiet att s\u00e4kra r\u00f6ster och v\u00e4rva fullmakter inf\u00f6r den f\u00f6rv\u00e4ntade politiska oron. Detta skedde genom \u00f6vertalning och k\u00f6p. Robert tilldelades en ansenlig summa pengar f\u00f6r att v\u00e4rva r\u00f6ster och tog sig an detta med full kraft. M\u00f6ssorna segrade ocks\u00e5 h\u00f6gst ov\u00e4ntat vid Riksdagen 1771. Tyv\u00e4rr s\u00e5 lyckades de inte hantera sin makt p\u00e5 ett bra s\u00e4tt och tappade alldeles besinningen i samband med den sv\u00e5ra hungersn\u00f6d som f\u00f6ljde. Resultatet blev, att den nyblivne kungen Gustav III sj\u00e4lv ingrep f\u00f6r att r\u00e4ta upp l\u00e4get.<\/p>\n\n\n\n Ansvarstagande chef<\/strong><\/p>\n\n\n\n V\u00e5ren 1772 befann sig Robert i Stockholm med anledning av hans moders d\u00f6d. Han presenterades d\u00e5 f\u00f6r den unge kungen, som omedelbart fick f\u00f6rtroende f\u00f6r Robert. Vid denna tid p\u00e5gick bakom kulisserna f\u00f6rberedelser f\u00f6r att minska kungens makt till f\u00f6rdel f\u00f6r st\u00e4nderna. Kungen sj\u00e4lv ville n\u00e5got helt annat och lyckades den 21 augusti 1772 driva igenom en ny regeringsreform, d\u00e4r kungens makt \u00f6kade p\u00e5 bekostnad av Riksr\u00e5det och St\u00e4nderna. N\u00e5got fullst\u00e4ndigt kungligt env\u00e4lde var det dock inte tal om vid denna tid. Kungen ans\u00e5g, att Robert st\u00f6ttat honom p\u00e5 ett rakryggat s\u00e4tt och bad Robert att \u201dcontinuera vara hans v\u00e4n\u201d och att han aldrig skulle gl\u00f6mma honom. I och med detta intr\u00e4der en ny epok i Roberts liv, d\u00e5 han nu till slut utvecklades fr\u00e5n en ganska ansvarsl\u00f6s Don Juan till en ansvarstagande person med tydliga chefsegenskaper. Robert \u00e5terv\u00e4nde till \u00c5bo f\u00f6r att l\u00e5ta regementet avl\u00e4gga trohetseden mot kungen. Detta visade sig inte vara alldeles l\u00e4tt, men med list och \u00f6vertalning ordnade Robert upp den saken. Tack vare sina tj\u00e4nster gentemot kungen s\u00e5 befordrades Robert nu 38 \u00e5r gammal till \u00f6verstel\u00f6jtnant vid Livdragonerna. Gustav III var en av f\u00e5 kungar, som ins\u00e5g hur betydelsefullt Finland var, och d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6retog han i maj 1775 sin eriksgata i landet och landsteg med sin eskader p\u00e5 tre fartyg i \u00c5bo. F\u00f6r Roberts del var detta mycket f\u00f6rdelaktigt och befordringarna gick nu fort sedan han blivit gunstling hos Gustav III och redan 1777 blev han \u00f6verste och chef f\u00f6r Nylands dragoner.<\/p>\n\n\n\n Befordran \u2013 Raseborg \u2013 \u00c4nkling<\/strong><\/p>\n\n\n\n Sibylla von Stahlbourg hade fram till 1777 sk\u00e4nkt sin make tio barn varav endast fyra flickor levde. De \u00f6vriga hade d\u00f6tt vid sp\u00e4d \u00e5lder. Sibylla var duglig, men hade det s\u00e4kert inte l\u00e4tt d\u00e4r hon mest bodde ensam i ett kallt och m\u00f6rkt land och dessutom var fr\u00e4mling. Hon pl\u00e5gades dessutom sv\u00e5rt av svartsjuka mot sin man, som l\u00e5nga perioder vistades p\u00e5 sina riksdagsuppdrag och roade sig i Stockholm. I och med Roberts befordran verkst\u00e4lldes familjens flyttning till borgen Raseborg som anlagts av Bo Jonsson Grip redan p\u00e5 1300-talet. Denna borg var enorm men ganska tung och dyster, d\u00e4r den ligger i en vacker och leende natur som str\u00e4ckte sig \u00e4nda ut till havsbandet. Trakten var v\u00e4lbekant f\u00f6r Robert, eftersom hans barndoms Fiskars bruk l\u00e5g alldeles i n\u00e4rheten. Familjen Montgomerys inflyttning f\u00f6ljdes dock inte av n\u00e5gon lycka. Sibylla v\u00e4ntade barn igen och nedkom snart med en son Henrik Filip. Sibylla nu 37 \u00e5r gammal hade sv\u00e5r f\u00f6rlossning och h\u00e4mtade sig aldrig utan avled tyst och stilla bara n\u00e5gon vecka efter f\u00f6rlossningen. En guvernant fick st\u00e4dslas f\u00f6r att sk\u00f6ta om hemmet och barnen.<\/p>\n\n\n\n Nytt \u00e4ktenskap \u2013 Lycka \u2013 Tragedi<\/strong><\/p>\n\n\n\n Robert var mycket i Stockholm f\u00f6r sina riksdagsuppdrag och var s\u00e4llan hemma. Sj\u00e4lvklart blev det i l\u00e4ngden om\u00f6jligt f\u00f6r en stackars guvernant att kunna ta hand om allt. P\u00e5tryckningarna blev d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 allt st\u00f6rre p\u00e5 Robert, om att han skulle gifta om sig. \u201dMen\u201d som Robert sa, \u201dvem skulle vilja ha en gammal fattig man med fem barn?\u201d. Flera namn n\u00e4mndes bland dem riksr\u00e5dinnan Charlotte Arnell f\u00f6dd Rudb\u00e4ck och \u00e4nka efter riksr\u00e5det Arnell och dotter till f\u00f6rutvarande st\u00e5th\u00e5llaren i Stockholm numera landsh\u00f6vdingen i Uppsala Thore Gustav Rudb\u00e4ck. Det blev till att anstr\u00e4nga sig en tid f\u00f6r Robert nu 43 \u00e5r men \u00e4nnu stilig. Slutligen stod br\u00f6llopet med den 28-\u00e5riga Charlotte Arnell p\u00e5 Edsberg dit brudens far \u00f6verst\u00e5th\u00e5llaren flyttat. Hennes dotter Malla Montgomery- Silfverstolpe skriver senare om henne: \u201d Hon var ingen sk\u00f6nhet men s\u00e5 behaglig att man med henne ofta gl\u00f6mde den sk\u00f6naste\u201d. \u2013 Under mycket strapatsrika f\u00f6rh\u00e5llanden med sn\u00f6 och rusk och i d\u00e5liga b\u00e5tar tog sig sedan brudparet till Raseborg. Charlotte fick nu en stor familj med Roberts fyra flickor och en pojke samt sina egna tv\u00e5 flickor. Hon kom att \u00e4lska b\u00e5de alla barnen \u2013 framf\u00f6rallt sonen Henrik \u2013 och \u00e4ven platsen och hela sin tillvaro. Den period, som nu f\u00f6ljde kan nog s\u00e4gas ha varit den lyckligaste i Roberts omv\u00e4xlande liv.<\/p>\n\n\n\n Charlotte f\u00f6ljde sin man s\u00e5 ofta det var m\u00f6jligt. De var lyckliga och familjen v\u00e4xte. Under den andra graviditeten var Charlotte d\u00e5lig under st\u00f6rre delen tiden men slutligen f\u00f6ddes dottern Magdalena Sophie, som redan p\u00e5f\u00f6ljande s\u00f6ndag d\u00f6ptes under stor pompa och st\u00e5ta. Charlotte \u00e5terh\u00e4mtade sig sakta efter den sv\u00e5ra graviditeten. Troligen blev hon sedan kall i samband med ett kyrkbes\u00f6k och insjuknade igen. Det blev snabbt v\u00e4rre och allt allt gick fort och efter att ha drabbats av h\u00e4ftiga konvulsioner insomnade hon f\u00f6r gott den 5 april 1782 endast 29 \u00e5r gammal. Hon var \u00e4lskad av alla och sorgen och saknaden blev stor. Det best\u00e4mdes, att Charlottes tv\u00e5 samt tre av Roberts d\u00f6ttrar skulle s\u00e4ndas \u00f6ver till mormor och morfar p\u00e5 Edsberg. Robert sj\u00e4lv var ocks\u00e5 erbjuden att f\u00f6lja efter, men han kunde inte skiljas fr\u00e5n sitt \u00e4lskade Raseborg. Han stannade kvar med sonen Henry samt dottern Margaretha och lilla nyf\u00f6dda Malla. Charlotte hade till en v\u00e4ninna anf\u00f6rtrott sin sista \u00f6nskan n\u00e4mligen, att Robert med sin stora familj skulle gifta om sig s\u00e5 snart det var m\u00f6jligt. Hon hade \u00e4ven utsett en tillt\u00e4nkt fru friherrinnan Ulla-Margrethe Leijonhielm f\u00f6dd Cederhielm, som var bildad, klok och rik. Robert bed\u00f6mde sj\u00e4lv sina chanser att f\u00e5nga henne som mycket sm\u00e5 och var d\u00e4rf\u00f6r till att b\u00f6rja med inte s\u00e4rskilt tilltalad av Charlottes f\u00f6rslag.<\/p>\n\n\n\n Cederhielmarna<\/strong><\/p>\n\n\n\n I mitten av 1700-talet ink\u00f6ptes godset Segersj\u00f6 i N\u00e4rke av den rike och h\u00e4nsynsl\u00f6se politikern och finansmannen kommerser\u00e5det friherre Josias Carl Cederhielm, d\u00e5 30 \u00e5r gammal. Han \u00e4gde f\u00f6rut det gamla Vasagodset Lindholmen i Uppland samt V\u00e4stberga utanf\u00f6r Stockholm. Han hade en bror Adam, som var broderns motsats, p\u00e5 Ribbingeb\u00e4cks g\u00e5rd samt en syster Wilhelmina, gift Geete, p\u00e5 Resta. I riksdagen var Josias k\u00e4nd f\u00f6r sin vassa tunga och sitt h\u00e4nsynsl\u00f6sa upptr\u00e4dande. Han dr\u00f6mde om att bli Sveriges finansminister och hade s\u00e4kert blivit en bra s\u00e5dan. Fast Gustav III tyckte illa om honom, s\u00e5 det gick inte alls utan han fick ist\u00e4llet \u00e4gna sin tid \u00e5t att bygga upp m\u00f6nsterg\u00e5rdar. <\/p>\n\n\n\n Josias Carl hade \u00e5r 1757 ing\u00e5tt \u00e4ktenskap med Catarina Tigerhielm och de hade tillsammans f\u00e5tt en dotter Ulla-Margrethe. Hon v\u00e4xte upp f\u00f6rst p\u00e5 Lindholmen och sedan p\u00e5 Segersj\u00f6. Hon skolades f\u00f6r att bli husfru p\u00e5 n\u00e5got st\u00f6rre gods. Redan vid 14 \u00e5rs \u00e5lder talades det om att gifta bort henne, men den historien rann slutligen ut i sanden. Hon v\u00e4xte upp och blev en ganska vacker kvinna, som r\u00f6rde sig graci\u00f6st kvinnligt. Hennes stora vackra \u00f6gon var fulla av liv och intelligens. Friare saknades inte, men Ulla-Margrethe hade en mycket stark egen vilja. Slutligen ville fadern, att hon skulle gifta sig med en av hans v\u00e4nner Friherren Carl Fredrik Leijonhielm \u2013 och s\u00e5 blev det. Bruden endast 18 \u00e5r och brudgummen 41 \u00e5r. Leijonhielm var hertig Fredrik Adolfs b\u00e4ste v\u00e4n, varf\u00f6r de kom att tillh\u00f6ra den innersta hovkretsen, och Carl Fredrik var en trevlig och glad herre. De bosatte sig p\u00e5 Lindholmen, som till stor del kom att sk\u00f6tas av den dugliga Ulla-Margrethe. Familjen var lycklig och de fick 2 flickor. S\u00e5 insjuknar maken Carl Fredrik i n\u00e5gon form av kramp med h\u00f6g feber och d\u00f6r helt pl\u00f6tsligt endast 45 \u00e5r gammal. Ulla Margrethe \u00e4r \u00e4nka vid 22 \u00e5r \u00e5lder. <\/p>\n\n\n\n Carl Fredrik,som varit en h\u00f6g frimurare tillsammans med hertig Carl, fick en magnifik begravning och jordf\u00e4stes i den Cederhielmska graven i Clara kyrka. Den s\u00f6rjande \u00e4nkan s\u00f6kte tr\u00f6st i sitt arbete och rustade och drev sitt Lindholmen med stor skicklighet. Det s\u00e4gs att \u00e5ren l\u00e4ker alla s\u00e5r och visst var det s\u00e5. Fast Ulla Margrethe som tidigt miste \u00e4ven sina b\u00e4gge d\u00f6ttrar k\u00e4nde sig \u00e4nd\u00e5 mycket ensam. Via en v\u00e4ninna f\u00e5r hon h\u00f6ra talas om, att en viss Robert Montgomery hade uttalat sitt intresse f\u00f6r hennes person. Hon k\u00e4nde naturligtvis till honom b\u00e5de till utseende och renomm\u00e9, den stilige kvinnotjusaren, som ofta syntes i hovets salar, den slagf\u00e4rdige och fyndige finske dragon\u00f6versten som samtidigt s\u00e5g b\u00e5de h\u00f6gdragen och intagande ut. Ulla Margrethe som uppfostrats mycket spartanskt tjusades pl\u00f6tsligt av motsatsen med romantik, sl\u00f6seri och \u00e4ventyrslystnad. Hon r\u00e5dfr\u00e5gar sin farbror utan att n\u00e4mna n\u00e5got namn, men ryktet \u00e4r redan ig\u00e5ng. Farbrodern h\u00e4nvisar till alla kvinnohistorier, \u00f6verd\u00e5d och d\u00e5liga aff\u00e4rer och avr\u00e5der fr\u00e5n ett \u00e4ktenskap d\u00e4r huvudmotivet endast synes vara att bota ekonomin. <\/p>\n\n\n\n Sedan f\u00f6ljde en period av \u201df\u00e4ktande\u201d, som ett slags menuett, mellan de olika parterna. Ulla Margrethe mjuknade bet\u00e4nkligt men fader Josias var h\u00e5rdnackat emot detta gifterm\u00e5l. Han skrev till Robert, att det st\u00f6rsta sk\u00e4let till hans nekande var, att Robert numera i stort sett saknade f\u00f6rm\u00f6genhet, vilket vid hans eventuella fr\u00e5nf\u00e4lle skulle ge Ulla Margrethe hela ansvaret f\u00f6r hans barn. Robert befann sig, n\u00e4r han fick brevet, tillsammans med Gustav III i Parola i Finland. Han visade kungen brevet och lyckades av honom utverka en livr\u00e4nta p\u00e5 10.000 RD motsvarande 30.000 pl\u00e5tar, vilket var en ansenlig summa. Brevet skrevs under mitt p\u00e5 f\u00f6rsta sidan med \u201dBifalles. Tavastehus den 26 juni 1783. Gustav\u201d. D\u00e4rmed trodde Robert att allt skulle vara klart, men fadern Josias fortsatte att med b\u00e5de \u00e4rliga och ohederliga medel motarbeta Robert. Efter n\u00e4ra ett halvt \u00e5rs tvistigheter best\u00e4mdes det \u00e4nd\u00e5 tillsammans med farbrodern och fastern att de tu skulle f\u00e5 gifta sig.<\/p>\n\n\n\n Gifterm\u00e5l igen \u2013 Lindholmen \u2013 Finland<\/strong><\/p>\n\n\n\n Robert for \u00f6ver till Finland och Raseborg f\u00f6r att h\u00e4mta hem sina barn och tillh\u00f6righeter. Omedelbart vid hemkomsten skulle vigseln ske. Men f\u00f6rsta h\u00f6ststormen kom tidigt och resan blev mycket strapatsrik och f\u00f6rsenades i n\u00f6dhamn. V\u00e4l tillbaka p\u00e5 Sveriges fastland fortsatte Robert i ilfart ensam sin resa under natten i v\u00e4rsta ov\u00e4der och ankom i gryningen till Lindholmen samma dag som vigseln skulle \u00e4ga rum. Under eftermiddagen vigdes Robert tillsammans med sin Ulla- Margrethe. Varken brudens far eller farbror var n\u00e4rvarande. Till Cederhielmarnas f\u00f6rdel ska dock s\u00e4gas, att sedan gifterm\u00e5let v\u00e4l var klart, s\u00e5 f\u00f6rsonades man snabbt och betraktade forts\u00e4ttningsvis s\u00e5v\u00e4l Robert och som hans barn som tillh\u00f6rande familjen. De kom ocks\u00e5 senare i livet att p\u00e5 alla s\u00e4tt st\u00f6dja Robert, d\u00e5 han r\u00e5kade i sv\u00e5righeter. Livet p\u00e5 Lindholmen fungerade bra och b\u00e5de Ulla Margrethe och Robert fann sig v\u00e4l tillr\u00e4tta i den nya tillvaron. Robert f\u00f6rstod inte s\u00e5 mycket av lantbruket, s\u00e5 Ulla Margrethe fortsatte att sk\u00f6ta g\u00e5rden. Robert hade flera officiella uppdrag och kallades ofta till Stockholm, Drottningholm eller Gripsholm. Han tyckte verkligen om att bo p\u00e5 Lindholmen, d\u00e4r nu alla hans barn samlats utom lilla Malla, som bodde kvar hos mormor p\u00e5 Edsberg. Den best\u00e4mda Ulla- Margrethe blev ocks\u00e5 en mycket uppskattad styvmor. De fick \u00e4ven en gemensam son, som d\u00f6ptes till Josias efter farfar. I maj 1785 blev Robert kallad till Finland. Hans uppdrag direkt fr\u00e5n Gustav III var att forts\u00e4tta till Petersburg f\u00f6r att bes\u00f6ka den ryska kejsarinnan Katarina den stora och betyga henne kungens v\u00e4nskap. I uppdraget ingick \u00e4ven att sondera st\u00e4mningen mellan l\u00e4nderna. Robert blev ov\u00e4ntat v\u00e4l mottagen och stannade i sju (!) veckor, som var fyllda av festligheter. Hemkommen blev han 1786 utn\u00e4mnd till kommend\u00f6r av Sv\u00e4rdsorden. N\u00e4r kungen tillsammans med kronprinsen \u00e5r 1787 avlade ett bes\u00f6k i Finland fanns Robert med i Gustav III:s n\u00e4rhet. Robert stod nu p\u00e5 toppen av sin karri\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n Tonen \u00e4ndras \u2013 krig mot Ryssland<\/strong><\/p>\n\n\n\n Efter \u00e5terkomsten till Sverige b\u00f6rjade rykten surra om krig med Ryssland. Robert framf\u00f6rde \u00f6ppenhj\u00e4rtigt sina r\u00e5d och synpunkter ang\u00e5ende detta till kungen, som verkade h\u00e5lla med. Allt fortskred sedan som vanligt under vintern. P\u00e5 v\u00e5ren den 22 april 1788 kallades Robert till galamiddag med hovet. Dessv\u00e4rre insjuknade han i en sv\u00e5r f\u00f6rkylning och tvingades tacka nej. Roberts sjukdom varade i tre veckor, varefter Robert meddelade kungen, att han stod till f\u00f6rfogande igen. N\u00e5gonstans h\u00e4r i tiden \u00e4r det, som Robert f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen m\u00e4rker, att tonen f\u00f6r\u00e4ndrats. Han blir varken informerad eller tillfr\u00e5gad lika mycket som tidigare. Order utgick om att hela arm\u00e9n skulle h\u00e5lla sig marschf\u00e4rdig och f\u00e4rden gick sedan snabbt till \u00c5bo. Man kommer till ett Finland som \u00e4r h\u00e5rt drabbat av hungersn\u00f6d. \u00c4ven p\u00e5 regementena var det knapert. Den 5 juni fick Robert order om, att i Helsingfors m\u00f6nstra en bes\u00e4ttning p\u00e5 4270 man. Kung Gustav III hade best\u00e4mt, att man skulle anfalla Ryssland. Enligt vad som ber\u00e4ttas, s\u00e5 \u00f6nskade ryssarna sj\u00e4lva inte krig. Kungen hade dessutom env\u00e4ldigt beslutat om att starta detta anfallskrig utan att f\u00f6rst tillfr\u00e5ga st\u00e4nderna, vilket enligt officerarna br\u00f6t mot regeringsreformen och var helt olagligt. Roberts starka r\u00e4ttsk\u00e4nsla uppreste sig mot detta och han var utan tvivel den i kungens omgivning, som tydligast framf\u00f6rde dessa \u00e5sikter, vilket ledde till att Roberts gunst ytterligare fick sig en t\u00f6rn. I efterhand kan man konstatera, att Robert inte var lagd \u00e5t r\u00e4nksmideri, vilket s\u00e4kert skulle ha beh\u00f6vts, n\u00e4r han var placerad p\u00e5 topp som en av kungens gunstlingar. Robert tycks ha uppfattat, att kungen var hans verklige v\u00e4n och en s\u00e5dan kan man utan vidare framf\u00f6ra alla sina \u00e5sikter till. Robert tyckte att kriget var olagligt och fel. Han s\u00e5g som gammal erfaren officer i Finland, att mannarna var d\u00e5ligt rustade, att de for illa och att m\u00f6jligheterna att vinna detta krig var mycket sm\u00e5. Naturligtvis m\u00e5ste han d\u00e5 framf\u00f6ra detta till sin v\u00e4n kungen. De m\u00f6ttes flera g\u00e5nger under kriget. Varje g\u00e5ng f\u00f6rs\u00f6kte Robert f\u00f6rklara sina \u00e5sikter och varje g\u00e5ng tvingades kungen att mer eller mindre avf\u00e4rda hans \u00e5sikter. Robert, som k\u00e4nde Finland och dess f\u00f6ruts\u00e4ttningar k\u00e4nde sig f\u00f6rn\u00e4rmad \u00f6ver att st\u00e4ndigt bli desavouerad . Tyv\u00e4rr s\u00e5 mottog kungen information \u00e4ven fr\u00e5n annat h\u00e5ll, information, som passade kungen b\u00e4ttre. Det var naturligtvis inte s\u00e4rskilt roligt f\u00f6r kungen att st\u00e4ndigt bli mer eller mindre kritiserad av Robert.<\/p>\n\n\n\n Anjalaf\u00f6rbundet<\/strong><\/p>\n\n\n\n Det var inte s\u00e5 roligt l\u00e4ngre. Segerglansen hade f\u00f6rsvunnit och Gustav III gr\u00e4vde ned sig i sig sj\u00e4lv. Han s\u00f6kte n\u00e5got annat och \u00e4gnade mycket av sin tid \u00e5t bibell\u00e4sning och religi\u00f6st grubbel \u2013 allt till hovets stora f\u00f6rundran.\u00a0 Rastl\u00f6sheten pl\u00e5gade honom och han s\u00f6kte desperat distraktion och stimulans i yttre h\u00e4ndelser.\u00a0 Hans blickar riktades mot Finland och vidare mot Ryssland. Han trodde sig h\u00e4r ha funnit en m\u00f6jlighet att \u00e5terer\u00f6vra populariteten hos sitt folk. Gustav III var inte n\u00e5gon h\u00e4rf\u00f6rare, men han var nog egentligen en bra strateg. N\u00e4r han iscensatte kriget mot Ryssland hade Katarina fullt upp av sitt krig mot Turkiet.\u00a0 Hon ville absolut inte ha n\u00e5got krig mot Sverige. Tyv\u00e4rr s\u00e5 var Gustav III lite f\u00f6r snabb. Hade han v\u00e4ntat n\u00e5gra veckor till, s\u00e5 hade den ryska flottan hunnit avsegla till Turkiet, varvid Rysslands strupe legat blottad f\u00f6r svenskarna.\u00a0 Gustav III startade sitt eget krig (1780 \u2013 1790). En p\u00e5 den tiden stor arm\u00e9 p\u00e5 44.000 man mobiliserades och skeppades \u00f6ver.\u00a0 Ryssarna var helt of\u00f6rberedda, s\u00e5 det fanns stora m\u00f6jligheter att vinna kriget. Problemet var dels, att missn\u00f6jet var stort bland officerarna och dels, att kungen envisades med att sj\u00e4lv leda hela operationen trots avsaknad av kunskap i praktisk krigsf\u00f6ring. F\u00f6r att starta kriget l\u00e4r Gustav III ha s\u00e4nt ut till kosacker f\u00f6rkl\u00e4dda krigare, som anf\u00f6ll svenskarna i Karelen. D\u00e4rmed skulle detta utifr\u00e5n sett inte vara ett anfalls- utan ett f\u00f6rsvarskrig. Bluffen genomsk\u00e5dades dock senare. Missn\u00f6jet v\u00e4xte alltmer inom officersk\u00e5ren och n\u00e4r huvudarm\u00e9n f\u00f6rlades vid Anjala, s\u00e5 sammankallades ett m\u00f6te bland ledande officerarna. Det fanns tv\u00e5 uppfattningar om, vad man borde g\u00f6ra. Majoriteten, dit \u00e4ven Robert h\u00f6rde, ville endast ha fred samt inkallande av riksdagen. En mindre grupp av kraftigt missn\u00f6jda officerare med J.A: J\u00e4gerhorn i spetsen ville att Finland skulle skiljas fr\u00e5n Sverige.\u00a0 Den s.k. Anjalaf\u00f6rbundsakten uppr\u00e4ttades den 12 aug 1788. Den undertecknades av 111 officerare bland dem \u00f6verste Robert Montgomery – se bild nedan.\u00a0 <\/p>\n\n\n\n Dessa officerare representerade inte bara finska utan \u00e4ven m\u00e5nga svenska regementen. I akten n\u00e4mndes endast, att man \u00f6nskade fred. Ingenting n\u00e4mndes om n\u00e5gra finska sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsplaner. Endast J\u00e4gerhorn framf\u00f6rde dessa. Tre dagar tidigare hade den s.k. Liikalanoten f\u00f6rfattats, vilken skulle \u00f6verl\u00e4mnas till den ryska kejsarinnan med en f\u00f6rs\u00e4kran om, att i synnerhet de finska officerarna snarast \u00f6nskade fred med Ryssland.\u00a0 Den senare, som var betydligt allvarligare \u00e4n den f\u00f6rra, var inte underskriven av Robert.\u00a0 Ehrenstr\u00f6m skriver \u00e4nd\u00e5 senare, att \u201dn\u00e4r man k\u00e4nner till i vilken h\u00f6g grad generalerna Armfelt, Hastfehr samt \u00f6versterna Montgomery, Anckarsv\u00e4rd, H\u00e4stesko och von Otter\u00a0 vore kungen tillgivna, \u00e4ro det sv\u00e5rt att begripa, huru de kunde inl\u00e5ta sig p\u00e5 st\u00e4mplingar emot honom\u201d.<\/p>\n\n\n\n Varf\u00f6r \u2013 S\u00e4rskilda Uppdrag \u2013 Hertig Karl<\/strong><\/p>\n\n\n\n Ett par veckor innan Anjalaf\u00f6rbundethade hade kungen beordrat Nylands Dragoner samt en bataljon infanteri ut i f\u00e4lt under den unge \u00f6veradjutanten Otto Wredes bef\u00e4l. Den d\u00e5ligt utrustade styrkan for illa och Wrede v\u00e4grade konsekvent att lyssna p\u00e5 den mer erfarna Roberts r\u00e5d. Det blev en v\u00e5dlig marsch genom ett stort k\u00e4rr, vilket resulterade i en h\u00e4ftig f\u00f6rkylning f\u00f6r Robert. Han lades p\u00e5 en b\u00e5r och f\u00f6rdes via Liitala till Anjala, d\u00e4r han sedan l\u00e5g sv\u00e5rt sjuk under fyra veckor. Det var hans \u201dpodager\u201d som slagit ut p\u00e5 detta s\u00e4tt. (Podager liknas ibland vid gikt, men h\u00e4r torde det mera vara fr\u00e5ga om en \u00e5terkommande reumatisk feber) \u2013 Robert l\u00e5g s\u00e5ledes fj\u00e4ttrad vid s\u00e4ngen under h\u00e4ndelserna kring Anjala. Robert sj\u00e4lv skriver, att han blev uppvaktad flera g\u00e5nger av bland annat \u00f6verste Leijonstedt och till att b\u00f6rja med nekade att skriva p\u00e5. D\u00e5 Leijonstedt sedan \u00e5terkom och visade, att ett hundratal officerare skrivit p\u00e5, s\u00e5 f\u00f6ll han slutligen till f\u00f6ga med orden: \u201dJag vill vid min heder inte skiljas fr\u00e5n den Finska Arm\u00e9n och mina kamrater\u201d. Avskrift av dokumentet skickades d\u00e4rp\u00e5 tillsammans med ett underd\u00e5nigt brev fr\u00e5n general Armfelt och \u00f6verl\u00e4mnades till kungen av \u00f6verstel\u00f6jtnant Leijonhuvud. Kungen blev mycket nedst\u00e4md, fast\u00e4n han ut\u00e5t h\u00f6ll skenet uppe. D\u00e5 kom pl\u00f6tsligt r\u00e4ddningen. Danmark f\u00f6rklarade Sverige krig och gav d\u00e4rmed Gustav en f\u00f6rev\u00e4ndning f\u00f6r att l\u00e4mna landet. Den 27 aug l\u00e4mnar kungen Finland och \u00f6verl\u00e5ter bef\u00e4let till sin bror hertig Karl. Robert tr\u00e4ffade i \u00c5bo ett antal officerare som var representanter fr\u00e5n olika finska och svenska regementen. De \u00f6nskade, att Robert skulle framf\u00f6ra deras \u00f6nskan om att Hertigen skulle s\u00e4tta sig i spetsen f\u00f6r arm\u00e9n, beg\u00e4ra Rikets st\u00e4nders sammankallande samt verka f\u00f6r ett snabbt upph\u00f6rande av kriget. Robert, som efter sin sjukdom fortfarande gick p\u00e5 kryckor, hade s\u00e5ledes ett starkt st\u00f6d i ryggen, d\u00e5 han senare ensam sammantr\u00e4ffade med hertigen. M\u00f6tet avl\u00f6pte v\u00e4l och slutade med, att Robert av hertigen fick uppdraget att upps\u00f6ka storfursten Paul f\u00f6r att hos denne anh\u00e5lla om ett m\u00f6te mellan denne och hertig Karl f\u00f6r att dryfta stillest\u00e5ndsfr\u00e5gan. Han tr\u00e4ffade storfursten, som han k\u00e4nde sedan tidigare, vilken uppvisade ett brev fr\u00e5n kejsarinnan vari hon f\u00f6rklarade, att hon ej kunde tillstyrka n\u00e5got s\u00e5dant m\u00f6te med mindre \u00e4n att Sverige uppgav H\u00f6gfors. Hertig Karl blev inte n\u00f6jd med det svaret. Robert skickades \u00e4n en g\u00e5ng till storfursten med ett motkrav. Denna g\u00e5ng blev det ett betydligt kyligare mottagande. Robert fick resa tillbaka med ett brev fr\u00e5n kejsarinnan vari det best\u00e4mt fastslogs, att inga f\u00f6rhandlingar var aktuella innan H\u00f6gfors utrymts. Vid p\u00e5f\u00f6ljande krigsr\u00e5d under ledning av hertig Karl beslutades, att H\u00f6gfors skulle utrymmas. Senare skulle det visa sig, att ryssarna v\u00e4grade att uppfylla de ing\u00e5ngna villkoren. Eftersom dessutom hertig Karl senare inte ville vidk\u00e4nnas dessa Roberts s\u00e4rskilda uppdrag, s\u00e5 kom just de att i domstolen ligga honom till last och framdragas som bevis p\u00e5 Roberts f\u00f6rr\u00e4diska planer<\/p>\n\n\n\n Anjalam\u00e4nnen anklagas<\/strong><\/p>\n\n\n\n Gustav III v\u00e4ntade l\u00e4nge med att ta itu med Anjalam\u00e4nnen, vilket invaggade dem i s\u00e4kerhet. Montgomery hade, trots varningar, ingen tanke p\u00e5, att hans egen s\u00e4kerhet var i fara, d\u00e4r han satt p\u00e5 sitt k\u00e4ra Raseborg och inv\u00e4ntade v\u00e5ren. Den 7 januari 1789 kl 9 infann sig kapten Reuterski\u00f6ld med mannar och f\u00f6rklarade generat, att han var d\u00e4r f\u00f6r att arrestera Robert. Resan gick via \u00c5bo till Grisslehamn, dit \u00e4ven Ulla- Margrethe lyckats ta sig, s\u00e5 att de fick ses. Undet den p\u00e5f\u00f6ljande f\u00e4rden in mot Stockholm hade mycket folk samlats. Inkvarteringen skedde sedan ganska bekv\u00e4mt med tillg\u00e5ng till egen betj\u00e4nt, men Robert f\u00f6rv\u00e4grades l\u00e4nge att tr\u00e4ffa sin hustru.<\/p>\n\n\n\n I Sverige<\/strong><\/p>\n\n\n\n Postg\u00e5ngen var inte precis som idag. I sj\u00e4lva verket s\u00e5 var man i Sverige l\u00e4nge ganska ovetande om, vad som h\u00e4nde i Finland. Slutligen hade dock h\u00e4ndelserna n\u00e5tt fram till Ulla-Margrethe hemma p\u00e5 Lindholmen. I ett brev skriver Robert, att h\u00e4ndelserna gjort, att han funderade p\u00e5 att ta avsked. Ulla-Margrethe svarar honom best\u00e4mt, att han inte ska t\u00e4nka p\u00e5 det \u2013 och s\u00e5 blev det. Man kan undra, vad som skulle ha skett, om Robert redan i detta tidiga stadium avg\u00e5tt. Skulle han d\u00e5 ha undg\u00e5tt att bli delaktig i Anjalaf\u00f6rbundet? Ryktet om Roberts arrestering hade ocks\u00e5 visat sig vara sant. En tung och dyster st\u00e4mning hade lagt sig \u00f6ver de Cederhielmska g\u00e5rdarna. Man befarade att det skulle bli en l\u00e5ng r\u00e4ttsprocess, vilket bara skulle visa sig vara alltf\u00f6r sant.<\/p>\n\n\n\n F\u00e5ngenskap \u2013 R\u00e4ttsprocessen \u2013 Domen<\/strong><\/p>\n\n\n\n Robert fick s\u00e5 sm\u00e5ningom tv\u00e5 rymliga och v\u00e4l m\u00f6blerade rum och fann sig ganska v\u00e4l tillr\u00e4tta i f\u00e5ngenskapen Fredrikshof. R\u00e4ttsprocessen vid Krigsr\u00e4tten hade b\u00f6rjat t\u00e4mligen omg\u00e5ende. Huvudanklagelserna mot honom var hans visiter hos storfursten samt hans f\u00f6rs\u00f6k att utverka ett m\u00f6te mellan hetig Karl och denne. F\u00f6rg\u00e4ves hoppades och v\u00e4ntade Robert, att hertigen skulle tr\u00e4da fram och st\u00f6dja honom. Robert skrev flera inlagor direkt till kungen, men fick inte n\u00e5got svar. Kungen hade uppenbarligen tagit mycket illa vid sig vid att just Robert skrivit under dokumentet. \u00d6vriga f\u00e5ngar fick tr\u00e4ffa sina hustrur, endast han nekades detta. Han var ocks\u00e5 den som tillsammans med H\u00e4stesko blev j\u00e4mf\u00f6relsevis str\u00e4ngast straffad. Med beundransv\u00e4rt lugn och t\u00e5lamod inv\u00e4ntade Robert sitt \u00f6de. Den 19 april avkunnades Robert Montgomerys d\u00f6dsdom. Han fr\u00e5ntogs senare \u00e4ven Sv\u00e4rdsordens Kommend\u00f6rsband. Efter \u00f6vertalningar inkom Robert med en n\u00e5deans\u00f6kan, vilken den 12 oktober 1790 resulterade i att d\u00f6dsdomen omvandlades till livstidsf\u00f6rvisning till S:t Barth\u00e9lemy. Han hade hoppats p\u00e5 att straffet skulle ha omvandlats till ett f\u00e4ngelsestraff inom landet, vilket skett f\u00f6r flera av Anjalam\u00e4nnen. Att f\u00f6rvisas p\u00e5 livstid k\u00e4ndes n\u00e4stan j\u00e4mf\u00f6rbart med en d\u00f6dsdom. Trots uppmaningar v\u00e4grade ha dock att rymma utan inv\u00e4ntade f\u00f6rtvivlad sin avresa. Han fick nu ocks\u00e5 tillf\u00e4lle att tr\u00e4ffa sin hustru och alla sina barn, som flyttade in till honom.<\/p>\n\n\n\n \u00d6verresan \u2013 S:t Barth\u00e9lemy<\/strong><\/p>\n\n\n\n Den 31 oktober 1790 antr\u00e4ddes f\u00e4rden i vagn fr\u00e5n Hornstull mot G\u00f6teborg. Hustrun tillsammans med tv\u00e5 av barnen f\u00f6ljde med. I G\u00f6teborg mottogs de v\u00e4l av landsh\u00f6vdingen och installerades i residenset. Det blev en l\u00e5ng v\u00e4ntan. F\u00f6rst den 4 feb 1791 avseglade b\u00e5ten, d\u00e4r \u00e4ven \u00f6verstel\u00f6jtnanten V. Leijonstedt, som ocks\u00e5 var d\u00f6md till f\u00f6rvisning var med och delade hytt med Robert. De b\u00e4gge var under hela \u00f6verf\u00e4rden, som blev b\u00e5de l\u00e5ng och besv\u00e4rlig, inl\u00e5sta under d\u00e4ck. Resan tog drygt tv\u00e5 m\u00e5nader och den 28 april skriver Robert sitt f\u00f6rsta brev fr\u00e5n S:t Barth\u00e9lemy. Denna \u00f6 var en koloni, som Sverige \u00f6vertog 1784 i utbyte mot en nederlagsplats f\u00f6r handelsvaror i G\u00f6teborg. Efter knappt hundra \u00e5r l\u00e4mnade Sverige tillbaka denna besittning \u00e5r 1878. Robert och Leijostedt mottogs av guven\u00f6ren. Efter f\u00f6rst den l\u00e5nga f\u00e4ngelsevistelsen och d\u00e4refter \u00f6verf\u00e4rden kunde de b\u00e4gge f\u00e5ngarna inte anv\u00e4nda sina f\u00f6tter utan fick transporteras upp till Guvern\u00f6rens hus. De inkvarterades sedan bekv\u00e4mt och kunde v\u00e4lja ut sitt eget tj\u00e4nstefolk. De tycks ocks\u00e5 ha \u00e5terh\u00e4mtat sig ganska snabbt i det behagliga klimatet. Lite ovanligt var det s\u00e4kert f\u00f6r Robert att i v\u00e4rmen inte kunna anv\u00e4nda peruk. Han skriver: \u201dIg\u00e5r var jag f\u00f6r f\u00f6rst g\u00e5ngen ute med mitt skalliga huvud\u201d . \u00d6verhuvudtaget s\u00e5 var det mesta annorlunda, men alla dagar var sig lika och fr\u00e5n omv\u00e4rlden h\u00f6rde man mycket lite. H\u00e4r var det nu meningen, att den bortsk\u00e4mde kvinnotjusaren, den kvicke och slagf\u00e4rdige kungagunstlingen och den friske och \u00f6vermodige dragon\u00f6versten skulle tillbringa resten av sina dagar.<\/p>\n\n\n\n Befrielsen<\/strong><\/p>\n\n\n\n Hemma i Sverige hade man inte gl\u00f6mt f\u00e5ngen. Ist\u00e4llet p\u00e5gick det en febril verksamhet med att f\u00f6rs\u00f6ka utverka Roberts ben\u00e5dning. Han hj\u00e4lptes \u00e4ven ekonomiskt av framf\u00f6rallt sin forna sv\u00e4rmor friherrinnan Rudbeck p\u00e5 Edsberg. Den 5 juli 1792 m\u00f6rdades Gustav III och eftertr\u00e4ddes av den blott 13-\u00e5rige sonen Gustav IV Adolf med farbrodern hertig Karl som f\u00f6rmyndare. D\u00e4rmed \u00f6ppnades en ny m\u00f6jlighet och Ulla-Margrethe gjorde allt f\u00f6r att f\u00e5 tillbaka sin make. I november samma \u00e5r ankom slutligen ett brev fr\u00e5n hertigen till Robert vari han beviljades r\u00e4tten att resa vart han ville utom till Sverige. Hans medf\u00e5nge Leijonstedt hade under tiden avlidit, s\u00e5 Robert antr\u00e4dde ensam f\u00e4rden mot Europa den 20 november. F\u00e4rden gick till London, d\u00e4r han bes\u00f6kte sin sl\u00e4kting earlen av Eglington. Efter en del f\u00f6rvecklingar anl\u00f6pte han sedan till G\u00f6teborg efter nitton m\u00e5naders f\u00f6rvisning. F\u00f6rbudet att f\u00e5 komma till Sverige tycks p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt ha l\u00f6st sig.<\/p>\n\n\n\n Hemkomsten \u2013 Slutet<\/strong><\/p>\n\n\n\n I februari 1793 var Robert s\u00e5 slutligen hemma igen p\u00e5 Lindholmen, d\u00e4r det mesta var sig likt. F\u00e4ngelse\u00e5ren hade inte g\u00e5tt honom sp\u00e5rl\u00f6st f\u00f6rbi. Han hade \u00e5ldrats och k\u00e4nde fortfarande b\u00e5de sorg och gr\u00e4melse. V\u00e4rst f\u00f6r honom var, att han ej \u00e5terfick sin Sv\u00e4rdsorden, vilket han tyckte fortfarande st\u00e4mplade honom som en \u2013 visserligen ben\u00e5dad \u2013 brottsling. Hans hopp var hertig Carl och han s\u00f6kte g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng f\u00f6rg\u00e4ves audiens hos honom. Robert blev bitter och lovade sig sj\u00e4lv att aldrig l\u00e4mna Lindholmen. S\u00e5 blev det ocks\u00e5. Han tillbringade sin tid mest skrivandes inlagor i g\u00e5rdsflygeln p\u00e5 Lindholmen och begravdes ocks\u00e5 invid g\u00e5rden. Ulla-Margrethe, som stod med b\u00e4gge f\u00f6tterna p\u00e5 jorden, hade fullt upp med att sk\u00f6ta g\u00e5rden och de gled under de sista \u00e5ren ifr\u00e5n varandra. Den 13 maj 1798 kl 3 p\u00e5 morgonen avled dragon\u00f6versten Robert Montgomery 61 \u00e5r gammal. Ett fantastiskt och inneh\u00e5llsrikt liv hade n\u00e5tt sin \u00e4nde p\u00e5 denna, enligt dottern Malla, vackra v\u00e5rdag p\u00e5 Lindholmen. L\u00e4nge ett lysande liv framg\u00e5ngsrikt p\u00e5 v\u00e4g uppf\u00f6r f\u00f6r att senare \u00f6verg\u00e5 i sorg och lidande och slutligen sluta i sjukdom och d\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n Diskussion<\/strong><\/p>\n\n\n\n P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt k\u00e4nns det lite sn\u00f6pligt, n\u00e4r en s\u00e5 stor och p\u00e5 alla s\u00e4tt framg\u00e5ngsrik som Robert \u00e4nd\u00e5 tvingas avsluta sitt liv p\u00e5 ett s\u00e5 sorgligt s\u00e4tt. Man kan inte undg\u00e5 att spekulera i ett antal \u201dom inte\u201d. Sj\u00e4lvklart s\u00e5 m\u00e5ste vid en \u00f6versiktlig bed\u00f6mning underskriften av Anjalaf\u00f6rdraget anses vara det mest betydelsefulla misstaget i Roberts liv. N\u00e4r han s\u00e5 uppenbart fick Gustav III:s vrede riktad mot sig, s\u00e5 var hans \u00f6de beseglat. Ingen i hans omgivning varken kunde eller ville opponera sig, det var kungens vilja som g\u00e4llde. Hur skulle det ha sett ut, om Robert inte skrivit under f\u00f6rdraget? Hade han senare \u00e4nd\u00e5 f\u00e5tt uppdraget att bes\u00f6ka storfursten f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka skapa ett m\u00f6te med hertigen? Det var ju trots allt den h\u00e4ndelsen, som v\u00e4gde tyngst bland anklagelserna. Inget mots\u00e4ger m\u00f6jligheten, men sannolikt hade kungen sett mildare p\u00e5 den saken, om bara inte den d\u00e4r osaliga underskriften funnits. Man upplever, att kungen k\u00e4nde och uppskattade Roberts raka och \u00e4rliga s\u00e4tt. Han sa vad han tyckte och gick inte bakom ryggen p\u00e5 n\u00e5gon. Kungen hade vidare bist\u00e5tt Robert med mycket i livet. N\u00e4r s\u00e5 pl\u00f6tsligt Roberts underskrift fanns att l\u00e4sa p\u00e5 Anjalaf\u00f6rdraget, s\u00e5 tycks kungen ha reagerat ungef\u00e4r som att \u201djaha, du Montgomery \u00e4r allts\u00e5 precis som alla andra\u201d och d\u00e4rmed var all gunst borta och hade dessutom ersatts av vrede. Kungen f\u00f6rl\u00e4t aldrig Robert. Det skulle vara intressant att forska lite mera kring Gustav III f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 fram mera exakt hur och varf\u00f6r han reagerade s\u00e5 kraftigt, som han gjorde mot framf\u00f6rallt Robert.<\/p>\n\n\n\n Sedan m\u00e5ste man fr\u00e5ga sig av vilken anledning Robert slutligen skrev under. Det \u00e4r dokumenterat, att han vid tillf\u00e4llet var sjuk och s\u00e4ngliggande. Detta kan naturligtvis ha p\u00e5verkat hans omd\u00f6me, men det \u00e4r inte s\u00e4rskilt troligt, eftersom han tidigare ofta visat stor inre styrka \u00e4ven i pressade situationer. D\u00e4remot s\u00e5 var det s\u00e4kert s\u00e5, att informationsfl\u00f6det till Robert, d\u00e4r han l\u00e5g i sin sjuks\u00e4ng, under hela denna tid var starkt begr\u00e4nsat. Sannolikt blev underlaget f\u00f6r att fatta beslut underm\u00e5ligt. Han var som kunnig och erfaren officer i Finland helt emot detta krig, som enligt honom bara kunde f\u00f6ra olycka med sig. Samtidigt visste han, att man som officer alltid ska lyda och f\u00f6lja order \u2013 och d\u00e5 naturligtvis alldeles s\u00e4rskilt, om dessa kom fr\u00e5n kungen. \u00c4nd\u00e5 f\u00f6ll han slutligen till f\u00f6ga inf\u00f6r beskedet, att mer \u00e4n hundra av hans officerskamrater redan skrivit under en \u00f6nskan om fred. Fr\u00e5gan \u00e4r, om han redan d\u00e5 ins\u00e5g, att detta faktiskt var ett majest\u00e4tsbrott eller om underskriften var mera emotionellt betingad? Det hade funnits tendenser till, att Roberts gunst hos kungen var i avtagande. Kan det ha varit s\u00e5, att Robert d\u00e4rf\u00f6r i ren ilska ville visa kungen, att han hade r\u00e4tt? Detta skulle i s\u00e5 fall ha varit v\u00e4ldigt omoget och Robert hade fram till nu i sitt liv inte visat n\u00e5gra s\u00e5dana ge-tillbaka-tendenser. Vi l\u00e4r aldrig s\u00e4kert f\u00e5 veta orsaken och kanske var det egentligen bara en av de m\u00e4nskliga misstag, som vi alla under livet g\u00f6r oss skyldiga till. Oftast g\u00e5r sakerna d\u00e5 att r\u00e4tta till, h\u00e4r fick agerandet enorma konsekvenser. Om inte Robert skrivit under skulle med stor sannolikhet Robert ha fortsatt en tid som officer men sedan ganska snart avg\u00e5tt. Han hade ju redan inf\u00f6r sin hustru Anna-Margrethe indikerat, att han funderade p\u00e5 avsked, vilket hon ju d\u00e5 olyckligtvis avstyrde. V\u00e4l hemma i Sverige skulle han med sin bakgrund, sina utm\u00e4rkelser och sin sociala talang ha kunnat leva mycket bra med ett liv pendlande mellan Lindholmen och Stockholm f\u00f6r att sedan d\u00f6, som en aktad man.<\/p>\n\n\n\n K\u00e4llor: dessa rader \u00e4r huvudsakligen en sammanfattning av Vivi Horns bok \u201dDen sturske Montgomery\u201d. Dessutom har uppgifter h\u00e4mtas framf\u00f6r allt p\u00e5 Google.<\/p>\n\n\n\n Jan Bj\u00f6rnum (mamma f\u00f6dd Maud Montgomery)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Robert f\u00f6ddes med guldsked i handen, v\u00e4xte upp mest i Finland, blev alla tiders Don Juan med otaliga k\u00e4rleksaff\u00e4rer b\u00e5de ute i Europa och i Sverige, gjorde str\u00e5lande milit\u00e4r karri\u00e4r, umgicks som n\u00e4ra v\u00e4n med kungahuset och blev gunstling till Gustav III, som kallade honom \u201dMontgomery den sturske\u201d, deltog senare i Anjalaf\u00f6rbundet mot kungen, blev … <\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/montgomery1960.se\/wp-content\/uploads\/2023\/12\/Anjalaforbundet-original-1788-paskrifter-1024x768.jpg\")
<\/figure>\n\n\n\n